jag bryr mig inte om

encoding specificity principle
context-/state-dependent memory
mood-congruent recall
phonological loop
visouspatial sketchpad
episodic buffer
central executive
pro-/retroactive interference

och alla hjärnregioner, neurotransmittorer, stresshormon, biologiska uppsättningar, kontext och miljömässiga faktorer som spelar in. För att inte tala om statistik-skit-lära.

Framför allt ställer jag, till mig själv och alla psykologer i världen, frågan varför jag inte kan memorera något av ovanstående när jag ordagrant kan citera saker som ”why is that sparrow standing underneath my pancake” och ”no professors allowed on the lawn” utan användning av vare sig elaborative eller maintenance rehersal.

Avslutningsvis frågar jag SL när jag behöver åka för att vara säker på att komma i tid till tentan på onsdag morgon. Ur förseningsstatistiken utläser jag att det börjar bli dags nu.

2

o m o t i v e r a d

Det snöar igen.
Jag tentapluggar igen.
Det börjar kännas lite enformigt.

Det är bara slutspurten kvar nu, men jag har aldrig varit så omotiverad. Om en vecka är jag lyckligt arbetslös, jag längtar så oerhört. Då ska jag:

umgås
titta på Saltkråkan
titta på Harry Potter & Halvblodsprinsen för åttonde gången
göra collage
trycka tygkassar
läsa skönlitteratur
åka till stallet och rehabilitera Pommac
läsa DN om morgnarna
gå på bio
skriva dagbok

Då är det också läge att bli vår. På onsdag alltså. Deal?

4

did you walk cool in the fifties daddy, was it all black and white, did you play jazz all night, was it really so wonderful?

Emellanåt sätter jag mig med alla gamla lästa tidningar och magasin jag samlat på mig och går igenom dem perm till perm för att riva ut bilder jag kanske, någon gång, när jag har tid och inspiration, kan använda till collage i min lilla röda bok.
Det är lite meditativt, både att bygga upp collage och att samla bilder. En av få sysselsättningar då jag koncentrerar mig och samtidigt slappnar av (ska skriva mer om sådana någon gång). Det är också då, när jag väl kommer ur psykosen och ser mig omkring, som jag inser hur oerhört förutsägbar jag är…


Varför lever jag i en kolorerad nutid när jag så uppenbart borde vara svartvit och småkornig?

rubrik ur PRIMITIVE COOL av MICK JAGGER
2

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.