how can I keep from singing? II

Ni fick inte nog sist va? Bra, för det gjorde inte jag heller och idag kom de fyra små tussarna till ungar nerrasande från sin tall, trippade längsmed staketet, kom så nära att telet inte fick in skärpan, pussade mig blygt på träskorna och skuttade sen i samlad tropp iväg till grannen för att leta mat.
Jag tror jag dör.

you can never hold back spring

”You can never hold back spring” morrade Tom Waits på Bawlerssidan av Orphans och trots allt annat förnuftigt han sagt, vrålat och skrålat fram tycker jag det är bland det sannaste.

För nu har det äntligen blivit vår på riktigt, sådär oåterkalleligt och fullständigt. Visst är det kallt ibland och säkert finns det fortfarande risk för snö, men björken har fått musöron, magnolian blommar, Kungsträdgården är alldeles rosa, vitsippan står i backarna och hela världen har börjat Dofta igen.
Jag är nyss hemkommen från årets första uteritt, under vilken hästar och ryttare delade varandras euforiska frihets- och vårkänslor. Jag red Douglas, en gammal, stor, trög, framtung, stark, seg och ganska trist häst av elefantstorlek som jag i början av passet hade för avsikt att ”få fart på”. Det gick väl sådär i skritten och traven, men när vi tog sats i andra galoppen fick den gamla, stora, tröga, framtunga, starka, sega och ganska trista elefanthästen tillbaka glimten i ögat, tog full fart och sparkade bakut tre gånger som en annan halvtam unghingst. Om Helges alter ego är Svarta Hingsten måste Douglas vara Eldfuxen – tänk vad gubbarna kan!

Såhär soligt och fint var det när mina scoutbarn spelade Jeriko i förra veckan. Imorgon bitti åker jag och byrackan ut och möter dem på årets första hajk. Temat är Bröderna Lejonhjärta och vi ska personifiera Tengil och Katla, så jag har packat en lila mantel och lösmustascher. Ska se om jycken går med på att bära änglavingar också. Taggad!

how can I keep from singing?

Drack morgonkaffet i solen på trädäcket och fick sällskap av vår lilla ekorrtjej.

Hon bor i tallen ovanför uteplatsen, och när hon inte dricker ur fontänen eller hänger uppochner i baktassarna och käkar av fågelmaten ligger hon i en trasig fågelholk och lapar sol.

Och som om hennes närvaro inte räckte för att få mig alldeles euforiskt aww-ig visade det sig att hon har fått fyra små ekorrungar i släptåg. De for runt trädstammarna och jagade varandra mellan grenarna och var extremt svåra att fånga på bild, så det blir bara en för den här gången – men det kanske är lika bra om man ska försöka undvika att få döds-söthets-stroke. Nix, försent.