and if the sky falls, mark my words, we’ll catch mocking birds

en halv burk kanel och förvänd galopp på utebanan

Mötte upp Hanna i centrum vid elvatiden, köpte mjöl och återvände till mitt kök för bullbak. Vi gjorde dubbel sats fyllning och Hanna tömde halva kanelburken över sina medan jag kryddade måttligt med kardemumma. Perfektion.

Strategiska Klara trillade in mitt i gräddningsprocessen och lagom för att agera provsmakare.

Sen for vi till stallet för att bättra på träningsvärken.

Hanna och Gina.

Här är min häst Maravilla. Hon är sex år och andalusier men har inte mycket till hals och de muskler hon byggt sitter på fel plats och sådär värst mycket inriden är hon inte heller. Men idag red vi i förhållandevis lugn förvänd galopp och även om det inte var riktigt meningen är det ju alltid något.

Jag och Ärke-Maran.

det bästa jag har

Jag skulle kunna skriva flera meter om det nya stallet, anledningen till att jag byter ridskola efter 12 år på den gamla och hur fantastiskt bra det känns att föra över hela min lön till världens bästa ridlärares konto för att få fara omkring på en knappt inriden sexåring en timma i veckan.
Men hur jag än vrider och hur jag än vänder på orden kan jag inte samla alla tankar och känslor eller formulera hur spännande och energigivande det är att få vara med och starta någonting alldeles nytt ihop med en riktig eldsjäl och förebild, två nära vänner och bara en handfull underbara hästar på en liten paradisgård långt ute i Ekerös urskogar.

Jag nöjer mig med att säga att jag fortfarande har träningsvärk efter terminsstarten i fredags, att jag längtar mig blå efter morgondagen och att jag kommer lägga alla mina sparpengar på privatlektioner och extrapass därför att jag bara vill göra hästrelaterade saker i resten av mitt liv.