Varför bär jag inte runt på en bok?
Vi beklagar förseningarna. Såhär års kan man ju bli sittande i både en och två minuter på en hållplats eller station eller i en stillastående buss, pendel, tunnelbana, spårvagn, etc etc etc. Jag tar numera ett tidigare tåg och har börjat få för vana att anlända till jobbet en halvtimma innan jag börjar, fylla en kopp med kaffe och sen gå och störa mina kamrater i köket (fast det är det slut med nu när alla bara är lediga!!! *super sad face*), men när man nu nån gång ganska så ofta fastnar på det där gudsförgätna stillastående tåget – vad tar man sig då till?
Den enda tanke jag egentligen tänkt är att ta med stickningen (en av stickningarna) på resan, och så har jag också gjort ett par gånger. Men senast det hände satte sig en kvinna över pensionsålder på sätet bredvid och plockade utan ett ord fram sina egna nystan vilket på något vis avskräckte mig för all framtid (så mycket har jag aldrig fnittrat inombords). Virka bland folk gör jag inte (det finns en gräns!) och följaktligen ägnar jag mig enbart och uteslutande åt att låta de nya favoritlåtarna tränga ut dem gamla ur Most Popular-listan på MP3n (aktuell ställning: 1 Lucinda, 2 Hoist that Rag, 3 Afterglow, 4 Goin’ Out West, 5 Make it Rain).
Det var först imorse (när jag blev sittande i tjugo minuter i stationshuset) det slog mig att normalt folk med normala hobbies faktiskt läser på morgonpendeln. Jag skulle ju kunna ta med mig en bok. Inte för att jag kan klämma ner fjortonhundra sidor Sherlock Holmes i bakfickan, men nog skulle Bob kunna medfölja till Skansen imorgon (i nya kassen såklart).
Älskar att det tog mig fyra och ett halvt års pendlande att börja ifrågasätta mina tågsysselsättningar.
Och vet ni vad det bästa är? Så länge man inte är en typ som blir åksjuk (vilket jag i och för sig är men behagar ignorera) kan man läsa även när tåget inte står stilla/är försenat/inställt/borttappat!
Ack salighet och uppfinningsrikedom – för att inte tala om kommande bildning.
(Fast idag träffade jag världens allra bästa Frej på Centralen och fick sällskap hela resvägen hem. Nog för att det hade hänt även om jag haft ’Vips så blev det liv’ under näsan, men jag kände ändå att det var fint nog att omnämnas.)
Förresten:
”Never trust anyone who has not brought a book with them”
– LEMONY SNICKET
