axelklaffar & skenbakfylla

Det blidde inte piké, utan vit serveringsskjorta med axelklaffar och guldknappar, och det mina damer och herrar var nog tjusigare än flera av era festblåsor. See, a red head in a uniform will always get you horny.
Dessutom blidde det skål i mousserande under fyrverkeriet och dunbolsterflingorna på uteserveringen vid tolvslaget, och gott om men lagom mycket gäster. Hem kom jag också utan värre komplikationer (wow SL!) och klev in genom dörren vid halv fyra. Sen kunde jag inte somna, och imorse var jag skenbakfull med huvudvärk och illamående. Tur att jag fick en timmas sovmorgon. Har aldrig sett T-Centralen så tom på folk. Universalt bakrus. Annars var det en sorgens dag på Terrassen för vid fem vinkade vi av Ylva för sista gången. Åhhjälp vad trist det kommer bli.

Och så glömde jag visst delge det kanske viktigaste och jobbigaste nyårslöftet. Men det tar jag senare. Nu: tranbärste och bästa Bob.

let’s hope it’s a good one

2010 års sista dag. Jag har tolvslagsstassen worked out sedan veckor tillbaka och slipper noja. Svart kjol, blå pikétröja och ett förkläde med restaurangens logga på. Fancy.

Jobbar 20.00 till 02.00 (eller när vi nu lyckas bli klara) och därefter gäller det bara att ta sig hem till sängen, så jag kan vara tillbaka på arbetet igen klockan 11 imorgon förmiddag. Vi hörs alltså inte genom champagneberuskade dimmor och fyrverkeristinna känslosvall vid midnatt, men jag ska tänka på er alla och envar där jag blandar Irish Coffee, tappar upp öl, slevar soppa och räknar enkronor. Och ni som ser på Ring Klocka Ring kan ju alltid vinka åt byggnaden bakom publiken. Jag lovar att hålla utkik!

Inget partaj för mig med andra ord, förutom den fest en galen arbetsdag alltid innebär. Noga utstuderade nyårslöften har jag icke desto mindre. 2011 ska jag:
o Vara mer mystisk.
o Sluta snooza om morgnarna (Seriöst. Det är en jättejättejättejättedålig vana).
o Ta mig mer tid för läsning, pyssel, brevskriveri och sånt som egentligen är viktigare än allt annat.

Annars kan jag med en utandning konstatera att 2010 varit ett bra år. Ingenting kan förmå mig att upprepa hur mycket sämre 2009 var, men jag kan med lite eftertanke uppskatta hur otroligt långt jag kommit sen den här tiden förra året. Nu galopperar vi mot ännu ljusare tider – gott nytt godvänner!