jag längtar efter
o Att kunna sitta på en torr bänk i solen. Jag begär inte dränerade gräsmattor och oändliga sanddynor och hundratals plusgrader. Jag vill bara kunna sitta på en bänk och läsa, dricka lunchkaffet på en stol utanför personalmatsalen istället för i den, luta mig tillbaka mot ryggstödet och blunda och bli varm om kinderna.
o Barmark. Att komma någon vart när man går. Att inte behöva ta en kvart på sig för att gå två kvarter med små små steg i väggrenen. Att kunna ta cykeln och svänga snävt runt ett hörn utan att sladda på is och i modd och sand och grus och elände.
o Gotland. 2010 var den första sommaren i mitt liv som jag inte spenderade i mina morföräldrars hus på världens bästa ö. Det blev aldrig riktigt sommar för mig trots värmerekord och det faktum att hösten plötsligt stod för dörren. Det känns att någonting fattas.
o Krokusar, knoppar, utomhuskaffe och kvitter. Det är så vitt och doftlöst och tomt och kallt och tyst just nu. Och det som lever, rör sig, luktar och låter gör det i trans och moll.
o Smältvatten. Så man måste ta långa kliv och små skutt över vattenpussarna.
o Riktigt, tungt, strömmande, forsande hällregn utan nåd.
o Att gå hem klockan fem på morgonen i ett disigt morgonskimmer och få dagg i kjolfållen och genom tygskorna.
o England. London i maj. Liverpool i sommar?
o Långa, sena, ljusa, glada kvällar på uteplatsen eller i bersån eller i ett tält eller under ett träd eller på vilken äng som helst.
o Havet.
