24 mars, 2011
In
Kultur, Uncategorized, Verandaliv
I screama, you screama, we all screama
Idag kunde man, för första gången på Skansen, åse en frigående hjord på omkring femtio exemplar av den sällsynta arten Italienska Skolungdomar. Flocken äntrade restaurangen vid trettontiden, tjattrandes värre än en skock höns av tredubbla antalet skulle gjort omkring en breddfylld binge majsgryn, slog sig ned i och omkring Mullerummet, samt lite överallt, beundrade potatisen på nära håll, doppade näsorna i gräddsåsen och gjorde alla ivriga försök att slå köttbullsfaten ur händerna på det stackars cafébiträde (undertecknad) som kom kånkandes på buffématen.
Det lät ungefär såhär:
SCUSI, SCUSI! Do you have-a apple juice-a?
SCUSI, SCUSI! Caffé? Due caffé, please-a!
SCUSI, SCUSI! I have-a broken eh glass-a. Sorri, sorri!
Och ett inlevelsefullt gestikulerande i sopkvastsrörelser.
Det var helt klart not enough room-a to swing a cat.
Det var som om jag och Lina var Tom Waits och John Lurie (I wish) satta i ett italienskt fängelse ihop med fyrtioåtta uppsättningar knappt könsmogna Roberto Benigni (I wish not). Down by Law as it could have been liksom. Åh, om bara Ruby varit där.
Jag har sett mångt och mycket under mina nio gedigna månader på Skansen, men eftermiddagens tilldragelse kniper inte bara titeln ’Tidernas Stojigaste PM’ utan underrubriceras också ’misären i Mullerummet’, alternativt ’massakern i Mullerummet’ eller ’Stockholms gräddsåsbad’. Kors och korinter i krösamoset.
De kom, de lät, de åt, de lät, de gick och de lämnade trumhinnorna vibrerande i efterskalv och möblemanget tryckandes utmed väggarna av skräck.
Det var tur att inte alla ville ha glass också. För då vet jag precis vad som skulle hänt:
DOWN BY LAW (1986) CLIP
Och jag ba: You don’t even speak no English.
Efter att vi slutat för dagen fick jag också, för första gången i mitt liv, tillämpa ordföljden:
”Släpa nu inte halsduken i svetsdammet Bella”.
Tänk att man fortfarande kan överraska sig själv.
rubrik ur WE ALL SCREAMA av BOB
23 mars, 2011
In
Uncategorized, Verandaliv
”vi kan ju hobbyboka om du vill asså”
Efter ett mer hysteriskt än strukturerat planeringsmöte med min co-chief/partner in crime/comrade in arms samt de glada gossarna i Programgruppen ser det ut att bli scoutläger i alla fall (’i alla fall’ syftat på det faktum att jag utgör femtio procent lägerchefsposition och med såna siffror kan ju vad som helst hända). Eventuellt att det blir dansläger eller kristet nudistläger i brist på bättre alternativ, eventuellt att hela budgetutfallet rubbas av Lucas hypotesiska frånvaro och eventuellt att jag kommer bli vansinnig om jag ska lajka varenda käft som attendar facebookeventet, men till Vässarö ska vi och lägerbrev 2 kommer ut i nästa vecka (är det sagt på bloggen måste det hända).
Kanske dags att starta en lägerblogg också. Det är ju ändå de gamla redaktionsrävarna, undertecknad och press-Henning, som sitter på maktens tron den här gången.
TAGGA RÅ!
rubrik av MARTIN
22 mars, 2011
In
Kultur, Uncategorized
good day for a canoe ride
Jag avskyr att erkänna att jag har fel (jag har aldrig fel), men är också den första att göra det när jag någon gång vid något enstaka, ytterst sällsynt tillfälle faktiskt misstagit mig. I afton måste jag ta tillbaka några ord.
Jag såg nämligen om Dead Man, och jag gillar den skarpt. Var nog inte mogen för den sist, ärligt talat, och att medge det är ju nästan det värsta. Jag tror även att chocken över att filmen var direkt motsats till allt vi någonsin kunnat föreställa oss gjorde att vi (jag, Lucas och Lo) protesterade så bestämt första gången vi såg den. Idag inser jag att den är helt perfekt för mig, som så mycket annat Jarmusch gjort, med sina svartvita vidvinklar, mörka ironi och melankoliska poesi, och de där ”tre distade ackorden” Neil Young fått betalt för är makalöst ödesmättade och alldeles tillräckliga. Jag tar skamset tillbaka varje ond stavelse och hävdar härmed det motsatta. Jag var nog inte svår nog sist, men min nya mystiska approach går hand i hand med hela konstruktionen.
(Skrattar emellertid fortfarande lika rått åt alla Nobodys repliker, Iggy Pops morbida bibelhistorier och när de lejda mördarna trampar sönder sheriffens huvud som vore det en gammal solmogen apelsin. Hootka.)
Se aldrig Dead Man genast!
rubrik ur DEAD MAN av NOBODY