Har bara på huvudet att skriva om jobbet och hur mycket jag hatar SL, men ska skona er från romantrilogin. Kan emellertid säga att:
Nattbuss hem från arbetet har börjat bli en dålig vana.
Lika så elva- tolv- tretton- och fjortontimmarspass.
After work var också på god väg att bli en något för frekvent förekommande företeelse men nu när man slutar halv två om nätterna är riskerna för alkoholmissbruk ganska minimerade.
Allmänt ovärt att inte dricka whisky när man ändå blir skenbakfull av att jobba stängning.
Fast vi fick skjuts till Centan av vår krögare och det var det mest episka någonsin.
Jag öppnade visst dörren för och hälsade på Toto när de tittade in i restaurangen innan spelningen i fredags.
Vilket var en i allmänhet vansinnig kväll med sjuk rekordförsäljning i min lilla bar.
Det är fett varmt att jobba lunchrusch i långärmad skjorta och väst i en restaurang utan luftkonditionering.
I onsdags blev jag försenad därför att mitt tåg som skulle gått 09.50 inte gick förrän 11.20.
I torsdags blev jag försenad därför att en lastbil med en pinne på taket tyckte det var en bra grej att svepa med sig ett par tre stycken väldigt strömförande spårvagnsledningar och sprida ut dem över Strandvägen (jag fick gå).
I fredags blev jag försenad därför att ersättningsbussen som skulle komma ”vilken sekund som helst nu” inte kom på tjugo minuter och sen inte skulle komma på ytterligare en kvart (jag fick gå igen).
Jag sover knappt någonting för det är så in i baljan varmt om nätterna att tre vidöppna fönster och en ventil inte släpper in så mycket som en vindpust.
Jag har nu tittat igenom alla avsnitt ur Saltkråkanserien samt de fyra långfilmerna.
Det är nio dagar kvar till HP 7.2 (jagtrorjagdör).
Intendentur- och transportönskemålen är inskickade till Vässarö och snart blire läger.
Ser lite fram emot pensionen.
rubrik ur HEARTATTACK AND VINE av TOM WAITS
