Här har ni nu äntligen min mästerliga premiäroutfit.
I’d get sleazy for Ron Weasley.
Själva den gryffindorskt vinröda tröjan är köpt på Lindex och på den har jag målat med Palett tygfärg från Panduro. (Bilderna är tagna i min brors rum, därav alla legobitar.)
Okej. Bloody hell.
”Alla viktiga riktiga personer har en. Keith Richards har två.”
Jag förstår inte vad som hände. Här letar man i hela sitt liv, hittar efter tjugo svåra år den perfekta döskalleringen, är helt tillfreds med livet och känner sig snitsigast i världen. Och så springer man rätt in i ytterligare en.
Idag var jag ledig och fick kryp i benen redan vid tolvslaget, så jag passade på att avverka Myrorna i Jakobsberg, Sundbyberg och Karlberg. På alla tre ställen hittade jag skatter som gjorde resan mödan värd, och på väg till kassan i Karlberg med tredje Mad Men-säsongen under armen går jag förbi en glasmonter med diverse smycken och blir helt tagen på sängen. Ett rått/räv/nånting-kranium i 925 silver för 150 riksdaler. En själsfrände till Earl. En liten Doreen.
Jag är knappt ens glad. Helt golvad av min prylfyndarfärdighet och av att ha avverkat ett av mina livsmål två gånger inom loppet av en månad. Ville nästan gråta när den visade sig sitta som gjuten på vänsterhandens långfinger.
Nu är jag lika cool som Keith Richards, och vad ska jag då ta mig till i livet?
SJUTTIOTVÅ TIMMAR OCH TJUGO MINUTER KVAR!!!
Är så sinnessjukt taggad att jag utvecklat första gradens trollformelstourettes.
Skapade mig en mästerlig premiäroutfit under min hälsovårdsdag igår som jag satt och målade på i flera timmar. Inte särskilt avancerat men hemskt pilligt och oförskämt nöjd är jag. Ni får se på tisdag!
Alltså jag får gåshud på framsidan av halsen.
Hej bloggen.
Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag i framtiden ska försöka skriva lite mindre om jobb, prylar och manfolk och lite mer om världsproblem och min poetiska övertygelse. Fast det är bra svårt när man bara knegar, samlar salighetssaker och omringas av tilldragande maskulinum hela dagarna.
Jobbade 185 och en halv timme i juni och är väl inte helt överraskad över att kroppen tyckte det var dags att ta ut lite sjukpension. Har idag hunnit se färdigt Tess of the d’Urbervilles, ätit jordgubbar två gånger, tvättat arbetsskjortorna inför morgondagens svettningar och bryggt en kanna iste som står på avsvalning för ögonblicket. Samt läst ungefär tvåtusen inlägg ur Fredrik Backmans fenomenala och alldeles för sent upptäckta blogg (tack Malin).
Vad jag däremot inte gjort är att städa, laga mat, kasta de sedan två veckor tillbaka vissna rosorna på skrivbordet, tvätta håret, svara på viktiga mail, läsa ikapp det halvår av olästa faktiskt personligt relevanta bloggar jag ”följer” eller skriva mitt snart två månader försenade brevsvar till Johanna. Bra framförhållning.
Eftersom jag själv som vanligt saknar slutkläm lämnar jag vördnadsfullt över ordet till nämnda Fredrik och hans till hälften skräckinjagande, till hälften enastående vän N. Mig hör ni väl av lagom till nästa prylinförskaffning.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.