När du blir påkommen i försök att spola ner dig själv i en allmän toalett i centrala London,
inte så mycket för att din PPD är så svår att du vill dö en hemskt förnedrande drunkningsdöd
men för att du skulle göra vad som helst för att komma in till Trolldomsministeriet.
Jag vet att du har fått för dig att jag
förstår dig bättre än någon annan
Och jag förstår att du ser det som ett svek
när jag reagerar som alla andra skulle ha gjort
Men jag är rädd att jag förstått mer
än du kanske önskat
Och nu behöver jag att du
försöker förstå mig
så som vem som helst skulle göra
Post-Potterdepression. Myntat uttryck med förkortning och allt.
Ibland är världen så hemskt fin och förstående. Låtom oss alla nu sörja det förlorade och hylla vad som varit. Sen kan vi börja se fram emot när de gör om filmerna om något tiotal år. Taggar redan!
Man går ju inte på nattpremiär för att få ut det mesta ur filmen. Vad som var allra allra bäst igår var stämningen: Killen som gick utklädd till Hagrid; dödsätarna i toalettkön; frenesin när ridåerna drogs isär; alla applåder och hurrarop när huvudpersonerna första gången tog plats i bild; jublet vid den i tio år efterlängtade kyssen och när Neville klev ur porträtthålet; det stora massnyftandet när de sårade samlades med liken i the Great Hall; och rysningarna när fina fina fina Professor McGonagall steg fram för att försvara sin skola. Jag har aldrig hört så många människor fröjdas och sörja intensivare tillsammans.
Av själva filmen minns jag inte så mycket. Jag är absolut inte i stånd att poängsätta eller djupare analysera den efter bara en, och en ack så adrenalinförvillad, titt. Min spontana känsla är att den som film i sig själv betraktad är allt annat än fulländad, men att den ändå utgör ett värdigt och storslaget slut på serien. Den saknar nästan helt handling och är boken lite för fristående men rymmer känsla, humor och svårmod nog för gottgörelse. Det är precis som det ska vara. Nördigt, internt, pampigt och magiskt.
Och när eftertexterna ersatte slutscenen höjde en hög procentenhet biobesökare trollstavar, med eller utan självlysande spets, mot Rigolettos tak.
Oh, and I’d totally get sleazy for Ron Weasley i halvlångt lockigt hår, helskägg och svart läderoutfit med spännband över bröstet och grejer. Bloody hell!
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
