i min skissbok del 2: slarv-Kjell och skånska åkdynor

Ska vi bläddra vidare i min skissbok? Om du missat del 1 hittar du den HÄR.

Om man slår upp en sida från slutet av september hittar man mina anteckningar från materialläran.

Komplett med garnprover.

Sen följer lite textilhistoria, och skisser från Överhogdalstapeten och Märta Måås.

Den här sidan osar av frustration! En och en halv månad som vävstudent och jag har gjort ett försök att förstå inredningen i en vävstol och vad sjutton alla ifyllda rutor symboliserar. Jag försökte vända upp och ner på allt för att göra det mer logiskt för mig själv. Vet inte om jag direkt lyckades men det var i alla fall nyttigt att experimentera och resonera med sig själv! Det satte sig till slut.

På höger sida har jag klistrat in en liten väv som satt i farmors bildvävram när jag ärvde den. Kanske är det hon eller någon av hennes söner som vävt den?

Vävramen behövde jag för nu skulle jag prova att väva porslinsdjur! Varför frångå ett lyckat tema liksom?

I början av oktober hade vi en lektion jag väntat länge på: Karin Holmberg la ut mängder av folkliga broderier ur HVs samlingar och berättade om de olika sömmarna. Jag antecknade och ritade så pennan glödde.

Blekingesöm, Hallandssöm, Svartstick och Jämtlandssöm. Så mycket folklig konsthistoria som gömmer sig i gamla broderier.

Till mitt eget projekt hade jag tänkt brodera Jämtlandssöm, med motiv från gården där min farfar växte upp och som jag besökte i somras. Jag skrev ut massor med och gjorde ett inspirationskollage i skissboken.

Men det visade sig att klassen gemensamt skulle utgå från samma yllebroderi, en skånsk åkdyna. Jag fick tänka om och började istället fundera på hur jag skulle kunna tolka den granatäppleliknande formen jag hittat i toppen av ett livsträd.

Det är den röda formen på fotot till vänster som jag ser som ett granatäpple. Komplett med krona och kärnhus.

Sen följer lite skissövningar i olika tekniker. Oljepastellkritor och svart tempra.

Kalkerade former på smörgåspapper och gouache på svart botten. ”Horror vacui” (rädsla för tomrum) blev titeln på hela mitt projekt som ni ska få se lite senare!

3

att söka till konstskola: min portfolio 2022

Ska du söka konstskola till hösten 2023? Känner du dig lamslagen inför portfolio och antagningsprover?

Tidigare i veckan öppnade årets ansökan till heltidsutbildningarna på HV och det har blivit dags för mig att söka till de två påbyggnadsåren. Jag minns hur det kändes som att jag famlade runt i total förvirring för ett år sen och jag tänkte därför att vi kunde snacka lite ansökan ihop.

För hur sammanfattar man egentligen sin kreativitet? Hur samlar man sitt skapande i en PDF utan att det blir för stelt eller spretigt?

Olika utbildningar har olika ramar för hur ansökan ska presenteras. Antal sidor, antal bilder per sida, specifika tekniker som ska vara med och liknande. På just HV var och är ramen ”fyra A4-sidor och minst ett tecknat verk”. Fyra A4-sidor är försvinnande lite utrymme i stående format, upptäckte jag lätt panikslagen när jag labbade runt med layouten förra året. Medan jag grubblar över årets ansökan tänkte jag visa hur just jag löste det 2022.

min portfolio 2022

Jag upptäckte att i liggande format och med ganska smala marginaler fick jag plats med en hel del bilder per sida. Jag valde att dela upp sidorna efter olika tekniker för att kunna presentera en bredd av vad jag håller på med utan att bli alltför spretig. Många tror att det är en fördel att vara supernischad och expert på en viss grej när man söker skolor men personligen och som (tjänstledig) bildpedagog tycker jag det är en enorm fördel att visa hur ens kreativa formspråk tar sig uttryck i olika material och att man bemästrar flera tekniker.

Den allra första sidan i min portfolio valde jag emellertid att ägna åt ett enda projekt: Gula västernjackan. Eftersom det var en textil utbildning jag sökte ville jag börja med att visa just broderi, som väl är min nisch om jag nu har någon. Jag valde västernjackan som är ett stort och påkostat arbete där jag använder den klassiska tekniken broderi på ett litet annorlunda sätt – inspirerad av fängelsetatueringar och 1800-talets Amerika istället för den mer prydliga blekingesöm som jag också broderat mycket.

På sida två samlade jag några av mina akvareller med Värmdömotiv. Jag har gjort andra, individuella, målningar som är ”bättre” men att dessa är målade under ungefär samma tid och i närliggande färgskalor gör att både färgintryck och motiv passar bra ihop. På ett stående A4 hade jag fått plats med kanske 2×2 bilder, men liggande rymdes det sju stycken utan att se för plottrigt ut. Hade jag inte haft såhär många exemplar hade några av ytorna kunnat visa detaljbilder istället.

Ett tips när ni samlar flera motiv på samma sida är att försöka få dem att ”vända sig in i bilden”. Om jag hade bytt plats på de två faluröda stugorna nederst och ytterst i bild hade kompositionen inte känts lika sammanhållen. Det är för att fasaderna liksom pekar från vänster in mot mitten respektive från höger och in mot mitten.

På sida tre blev det mer traditionellt broderi: Fyra motiv i blekingesöm och så Tula Vall som demonstrerar lite applikationsteknik. Verken passar ihop eftersom de är broderade på neutral bakgrund och alla motiven känns allmänt allmoge. Det hade varit mycket svårare för mig att passa in gula västernjackan som en del i den här kompositionen.

Notera att även här ”tittar” fålarna och fjällkon mot mitten av sidan.

På fjärde sidan var jag tvungen att ha med en blyertsteckning. Jag skissar mycket i blyerts men tecknar sällan något som är tänkt att ”bli något” i sig själv om ni förstår hur jag menar. Jag hade svårt att hitta en teckning som representerade min teknik eller mitt uttryck och därför valde jag att göra ett kollage av flera mindre skisser. Det blev Tofslan och Vifslan som fick stå modell för det verkar som att jag ofta ritar av dem.

Här ville jag även presentera någonting i 3D. Det stod mellan zebraskulpturen i papier-maché och mina miniatyrbyggen. Jag valde att visa några av de senare eftersom de knöt an till de målade byggnaderna på sida tre och jag redan hade visat flera djur (pga ❤ djur). Då det fanns mycket lite utrymme till beskrivande text fotade jag modellerna ihop med en tändsticksask för att illustrera skalan. Här blev det några närbilder istället för många olika byggen.

Antagningsprov

Det fanns faktiskt en femte sida i min portfolio där den obligatoriska uppgiften skulle presenteras, förra året en fri tolkning av temat ”utopi”. Jag tänker att jag kan visa den separat så inte detta blir för långt. Årets tema är ”Siden-sammet-trasa-lump” för basåren i sömnad respektive väv och högre textil hantverksutbildning som jag ska söka.

Grafik och layout

Med många motiv och mycket färger i innehållet av min portfolio fick bakgrunden bli enkel och vit. Jobbar ni mycket i svartvitt eller en mer sammanhängande färgskala kan det vara fint att istället låta bakgrunden anta en lite nedtonad kontrastfärg. Med färre bilder och mer luft går det också att jobba med formen på bildelementen, detaljer i marginalerna och liknande. Se mitt CV ovan som ett exempel. Där får inscannade färgfläckar och ett runt porträtt skapa liv i en annars ganska stel layout.

Det var några tankar och tips kring att formge sin portfolio, men fråga gärna om ni grubblar på något annat! Vilka utbildningar drömmer ni om att gå?

3

ett vykort till mormor

Idag fyller Teno 18 år! Teno ja. Det finns mycket jag skulle kunna säga om den skraltiga gamla gubbkatten. Men den stora dagen till ära ska jag hålla mig från att hänga ut honom här. Istället vill jag dela med mig av en skoluppgift jag gjorde tidigt förra terminen.

I min skissbok har jag tidigare visat ett collage jag gjorde med inspiration från ett vykort föreställande Jimi Hendrix. Då var inspirationsmaterialet slumpvis tilldelat oss – här fick vi istället i uppdrag att välja ett vykort att utgå ifrån. Jag som har en hel samling fina vykort hade svårt att välja när alla möjligheter fanns, men så hittade jag det här långt nere i den sprängfyllda plåtasken, bland konstkort och reseminnen.

På framsidan en rar bild av ett långhårigt barn som håller en kattunge. Gulligt liksom. Men det som var speciellt med vykortet var vad jag fann på andra sidan.

En liten hälsning från mormor och morfar, juni 1998, skriven med mormors lutande runda bokstäver och stora lilla A. Ett vykort mormor köpt för att hon sett det och tänkt på mig. För 25 år sen. Jag minns inte i vilket sammanhang jag fått det, mitt i sommaren, men det är inte postgånget. Kanske väntade det mig på Gotland en sommar när jag kom dit som 8-åring. Av någon anledning har jag sparat det.

Eftersom min morfar är borta och min mormor har långt gången Alzheimers kändes det som en liten resa i tiden att hitta detta vykort. Efter att ha gjort en ganska livlig tolkning av det första vykortet valde jag att istället göra en väldigt enkel parafras på det andra. Helt enkelt ett svar till mormor (för även om morfar också står omnämnd som avsändare så är vykortet från ’98 mormors initiativ och genomförande, rakt igenom).

Jag bad Andreas om hjälp att fota mig och Teno, som ju var mormor och morfars katt, i en liknande position som på originalbilden. Fotot printade jag sedan i svartvitt och limmade på en kapaskiva. På baksidan ritade jag av layouten från originalkortet men bytte text.

Även om det här vykortet inte når vare sig mormor eller morfar i nutid, så tänker jag att det kanske gör det i dåtid – så som deras kort nådde mig nu. Jag vill skicka en tanke bakåt i tiden liksom. Och att Teno och jag tar hand om varandra är alldeles sant. Jag ger honom hans äckliga njurkost, omsorgsfullt utblandad med hett vatten och går på långsamma promenader med honom runt förrådslängan och i trapphuset. Han låter mig överkompensera för den tid och kärlek jag inte längre kan ge till mina morföräldrar.

Med en del ljudliga protester naturligtvis – från bägge håll.

Grattis Teno på 18-årsdagen!

6

livsnjutande rutig duva i blekingesöm

När vi i höstas hade en kurs i Folkligt broderi valde jag ett nytt sätt att ta mig an den välbekanta blekingesömmen. Ni vet ju hur jag gillar att inspireras av färger, mönsterformer och stygnsätt för att sen kombinera dem med lite mer naturalistiska fåglar. Den här gången gjorde jag tvärt om!

Kursledare Karin Holmberg hade hittat det här fina hängklädet i skolans samlingar. Efter att ha fnittrat färdigt åt de ekivoka hörnrosetterna upptäckte jag duvan uppe mellan blomsterkorgarna. Rutig. Tillbakalutad. Tydligt chillaxande. Jag bestämde mig för att utgå ifrån den.

Jag broderade duvan rakt av men ville förstärka den glidiga känslan genom att göra honom till en riktig livsnjutare. Först fick han hög hatt, sen ett martiniglas och en cigg. Småningom hamnade han på ett moln med huvudet lutat mot en kudde med guldtofsar. Det sista jag la till var en liten ost, utifall han blev hungrig under åkturen.

Får man göra såhär? Jag vet inte riktigt. Men det var väldigt roligt att frångå mina vanliga tolkningar och fara fram lite oförsiktigt med inspirationsmaterialet. Eftersom broderiet bara var en kort övning hade jag inte några högre ambitioner för det, men nu tycker jag han är en klockren del av och kontrast till den övriga samlingen av småfåglar jag har broderat i blekingesöm. Lite som en konstig kusin. Kanske monterar jag och hänger upp honom bredvid de andra bara för att retas lite?

1

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.