no more falsehoods or derisions, golden living dreams of visions
Solen gassar, färgen torkar, kaffet kokar, bästa vännen är tillbaka i stan och bandaren spelar soundtracket från Hairmusikalen.
Livet är jobbigt nu alltså.
En ändlös följetong om produktiv apati
Dagen har gått i måleriets tecken och ägnades ungefär från frukostkaffet till trekaffet åt att flytta stolen efter solen och fylla i arc reactorn samt den tilltänka baksidetexten med vit textilfärg. (Georgia-versaler är mitt bästa typsnitt.)
Fortsatte därefter med fjolårsprojektet att göra fyra orangeröda pinnstolar vita. Har bara ungefär hundra lager kvar nu!
life is around you and in you
Det är sista april. Valborgsmässoafton.
Himlen har mörknat och brasorna tänts. Smällare ekar i kvällningen.
Jag har aldrig varit mycket för jubileum och högtider, jag föredrar att fira något stort som råkar infalla mitt i vardagen framför det som inträffat för ett visst antal månvarv sedan. Köper hellre en dödskallering för att någon blivit befordrad, arrangerar en ofödelsedagsfest för att det är härligt att leva eller har pysselhelg i Dumbledores ära.
Jag firar inte valborg, inte mer än den självklara festlighet rödvin och hembakad morotskaka innebär, men jag tar en promenad. Jag tar en promenad och lyssnar på fyrverkerierna, känner doften av brasrök, möter barnfamiljer på väg hem och ungdomar på väg ut. Med en del vodka och fyra delar Coca Cola i petflaskor gömda under jackan som knappt behövs i den varma vårnatten.
Jag reflekterar över alltings onödighet medan jag formulerar ett nödvändigt brev i fantasin. Tar till höger i en korsning och passerar en villa med öppen dörr. Tända lyktor, matos genom röken, ett helt sällskap som sjunger Let the Sunshine In i ostämt samspel.
Allting är stilla men fullt av liv. Koltrasten möter mig på farstutrappen. Han har en mask i munnen och frugan kallar honom till boet ovanpå redskapsboden.
Han nickar som för att säga god afton. Lyfter på hatten på koltrastars vis. Jag bugar mig för koltrasten, för världsalltet.
Det är vår.
Den här eftergymnastiska tröttheten alltså. Pumpar benpress tills jag blir illamående och avlider knävärksdöden resten av kvällen. Funderar på att gå direkt på gammastrålning istället. Hulk 2012! Jag behöver lite radioaktivitet i mitt liv.
På tal om det började jag pyssla med en premiäroutfit häromveckan som inte blev klar. Jag körde samma teknik som med min I’d Get Sleazy for Ron Weasley-tröja ni vet, och blev bittert påmind om hur träligt det är att penselmåla på tyg. Därtill hade jag ingen bra t-shirt till förfogande utan använde en urblekt, illasittande gammal sak, så det projektet gick om intet.
Men såhär post-premiäriskt (när allt fortsätter cirkulera kring the Avengers) känner jag att det kanske är värt att göra klart den ändå.
Det blir en arc reactor naturligtvis.
Utöver det vaknade jag med en alldeles fenomenal idé imorse som jag var tvungen att sätta i verket trots att den egentligen inte täcks av budgeten. Tänkte att jag kan ju alltid låta bli att köpa deodorant och sånt i ett par år som botgörelse, bara jag får genomföra det här.
Men den gubben tar genvägen via tryckeriet och hur det blir får vi inte se förrän om ett par veckor.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.