beauty lays behind the hills

Jag älskade Iron. Spelade videon om och om igen. Älskade svärtan, detaljerna, det i slow motion, det explosionsartade, poesin. Förstod inte riktigt vad som illustrerades med ugglor och dödsryttare och hundsaliv och släggor och trumslagare och korslagda nycklar, men fascinerades av allt.
Jag kom att älska Brookyln, Baltimore’s Fireflies och Wasteland också, spelade EPn ofta.

Häpnade över Woodkids, eller Yoann Lemoines, styrka som musiker och grafiker.

Och så kom Run Boy Run.

Det låten tappat i jämförelse med Iron (som inte går att överträffa) vinner den i videon. Det finns så mycket att relatera till, så mycket att bli berörd och tårögd och hoppfull av.
Så mycket kärlek och respekt för barns fantasier och drömmar.

Må monstren vara med alla vilsna skolbarn och de vuxna som ser magin i dem.

rubrik ur RUN BOY RUN av WOODKID
3

kärleksbrev VII

De flesta dagar är du med mig som ett stort lugn. En mer påtaglig närvaro i själ och tanke än ditt fysiska sällskap hade varit i min värld och mitt i din. En sorg men en handfast sorg och det kanske mest beständiga i ett expanderande universum.

Andra dagar river jag ner allt i sökandet efter en vindpust som kunde bekräfta hur du brukade stjälpa hela världen över kant.

Kära Nicklas,
jag saknar att sakna dig
på det vis som saknad fungerar
med förväntan och vemod
och vetskapen att du gör vad du älskar och att vi andra får vänta på vår tur.

Turordningssystemet blev så jävla dåligt när de slutade dela ut nummerlappar.

2

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.