så, vad gör man i Skavsta en lördagskväll?

Främsta anledningen till att det är så svårt att komma igång med Normandiebloggandet är, förutom den uppenbara tids- och orkesbristen, att resor ofta inleds av en ganska händelselös kombination av tåg-, buss-, flyg- och bilåkande. Ändå vill jag börja från början. Så jag gör det nu, snabbt, och sen kan vi låtsas som att det aldrig hänt.

—

Utsikt och nattliv i Skavsta, samt uppstigning och hotellfrukost klockan 05.30. Sen flyg till Beauvais och bil bil bil till La Saussaye för att sluta upp med mamma, pappa och lilleman som bilat ner några dagar tidigare. Ösregn hela kvällen så jag ägnade mig mest åt att tömma resväskan, ta in miljön och catcha upp med resesällskapet, som förutom den egna familjen bestod av våra brittiska vänner C&C (mammas forna brevvän, tillika äldsta vän, med make). Avslutande preview av vår normandiska skorsten genom bilens takfönster efter nattens regnväder. Håll till godo.

—

Efter ett trevande första kapitel kan reseskildringen bara bli bättre. Tummis.

befrielsen i att segla med hattifnattar, och att få komma hem

Frankrike var precis vad jag behövde. Slottsträdgårdar, korsvirkeshus, mausoleum, rödvin och ruiner. Jag känner mig fylld av ny kraft och inspiration och har haft tid och rum att se saker ur andra perspektiv och vinklar än man gör när man vadar ankeldjupt i verandalivets mangroveträsk. Klassisk semestersjälvinsikt, helt riktig i sin kliché.

Men tolv dagar var också precis perfekt lagom för att jag skulle börja längta hem till min trygga mumindal, och till er. På att sortera in LP-fynden i hyllan, putsa mina nya fina kandelabrar (vänta bara..!), göra verklighet av alla idéer (har försmäktat utan handarbete i tolv dagar) och framför allt att få visa er alla de vackra platser som jag besökt.

Är trött och glad och matt inför den hårda arbetsvecka som komma skall. Bävade också lite för de 64 mejl Jarvis buffrade fram, men det mesta visade sig komma från er. Massor med peppande ord och omtanke lämnade här, till mig, inför min hemkomst, bara sådär.

Tack för att ni får mig att längta till min vardag. Tack för att ni uppmuntrar mig att njuta och dela med mig av allt jag sprängs av att hålla inom mig. Tack för att ni inspirerar mig.

Det enda jag egentligen har att anmärka på är att någon låtit Slytherin vinna elevhemspokalen. Ska man inte kunna ta semester i ett par veckor ens? Skäms!

åh Champs-Élysées

Så, nu är jag på väg hem och det här blir det sista förinställda inlägget. Det är väl på tiden att ni får veta var jag hållit hus? I Normandie, Frankrike naturligtvis!

Förra gången jag var där var sommaren 2008 och då såg det ut ungefär såhär:

Snart ses vi.