En film i veckan #27-52 2019
Minns ni vårt filmprojekt, att se en film i veckan under hela 2019 och turas om att välja? I juli berättade jag om de titlar vi dittills valt och vad vi tyckt om dem, och sedan dess har vi fortsatt att titta! När jag varit för sjuk eller Andreas bortrest har det hänt att vi sparat en film till veckan därpå och sen sett dubbla, men vi har prickat våra 52 rullar. I förra inlägget kunde ni läsa om nummer 1 till 26, här kommer resten!
En film i veckan #27-52
American Gangster (2007) Andreas
Sann berättelse om Frank Lucas (Denzel Washington) från Harlem som bygger upp ett heroinimperium på 1970-talet. Russel Crow är polisen som jagar honom. Otroligt bra film! Kuriosa som jag älskade var att det för FÖRSTA GÅNGEN i gangsterfilmhistorien handlade om en Mäktig Man med Knarkimperium som fortsatte vara trogen sin fru, även sen han fått orimligt mycket inflytande. Vet inte om just den detaljen var biografisk men jag tyckte det var lite hoppfullt att man kunde FÖRESTÄLLA sig en man som blev rik och ändå fortsatte vara kär i sin fru.
The Lobster (2015) Alicia
Jag valde den här filmen för att trailern verkade typ lite quirky rolig, men gör inte samma misstag! Handlar om ett hotell typ där singlar har 45 dagar på sig att hitta en partner som de delar tillkortakommande med. De tävlar på olika barbariska sätt för att tjäna extra dagar och därmed chanser, för om man inte lyckats hitta sin perfekta partner när tiden är ute så blir man förvandlad till ett djur. Alltså detta låter kanske lite kul men jag hade SÅN ångest genom hela filmen. Den var bra men INTE lite cute/rolig så se den bara när ni är mentalt starka.
Foxcatcher (2014) Andreas
Biografisk film om en föredetting som anställs för att coacha multimiljonären och excentrikern du Ponts brottarlag. Samarbetet går från att kännas lite mysko till att bli helt batshit crazy bananas. Ganska seg rulle som dock hämtade sig och blev väldigt spännande på slutet.
Seabiscuit (2003) Alicia
En gammal favoritfilm om en för liten galopphäst och en för stor jockey som vände upp och ner på Amerika under 1930-talet. Det låter som att jag borde kommit över den efter att jag fyllt tretton (alltså samma år som filmen kom ut) men det här är också en film om den amerikanska industrialismen och depressionen när börsen kraschar, om kamp, vinst och förlust. Inser att jag fortfarande låter som en påstridig hästtjej men om jag säger att Jeff Bridges spelar en av de stora rollerna, lovar ni att ge den en chans då? Annars kan det faktum att Andreas tjöt ”SPRING DÅ HÄSTEN” vid flera tillfällen kanske övertyga. Fett fin film, om en häst – och mycket mer!
The Favourite (2018) Andreas
Trots att jag ännu inte hämtat mig från The Lobster-ångesten valde Andreas ytterligare en Giorgos Lanthimos-film men denna var lite mindre panikig och ännu bättre! Helt ot-e-roliga bilder och delvis filmad med fisheye-objektiv (så snyggt!). Handlar om två hovdamer som kämpar om att bli drottningens favorit och älskarinna i början på 1700-talet. Fortfarande krypande obehaglig men så nice!
Adams æbler – Adams äpplen (2005) Alicia
En dansk film om nynazisten Adam som kommer från fängelset för att avtjäna 12 veckors samhällstjänst hos en extremt godtrogen präst (Mads Mikkelsen). Beskrivs som en komedi och visst skrattar man ofta rakt ut men bara för att allting är så bisarrt. Kolsvart humor, bra film!
Lady Bird (2017) Andreas
Saoirse Ronan kallar sig Lady Bird, går sista året på high school och är i ständig konflikt med sin mamma (och alla andra). Jag vill minnas att jag tyckte så himla mycket om den här filmen och är väldigt ledsen att säga att jag typ inte minns någonting. Inte ens när jag tittar på trailern. Hade velat säga att den lämnade avtryck men uppenbarligen inte alls då? Märkligt. Ska se om den!
Tillsammans (2000) Alicia
Svensk film om en massa hippies som bor i kollektiv under sjuttiotalet. Valde denna en trött-vecka när vi inte orkade något alltför engagerande men den höll måttet överraskande bra – helt ok film.
Vice (2108) Andreas
Biografiskt drama om amerikanska ex-vicepresidenten Dick Cheney och hur han styrt och manipulerat sig till/genom sin tid vid makten. Sjukt obehaglig rulle som hade varit enklare att uppskatta om den vore fiktiv. Nu känns allt mest fett obehagligt (fast inte lika obehagligt som The Lobster ofc). Christian Bale är oigenkännelig i huvudrollen och även om jag hade svårt att hänga med ibland var hela filmen väldigt bra!
Gosford Park (2001) Alicia
Cluedo-liknande mordmysterium som utspelar sig under några festligheter på ett brittiskt gods. Typ alla bra skådisar är med (ink Maggie Smith, Dumbledore, Stephen Fry och Helen Mirren) men det är så många karaktärer att skilja på att den är värd att se två gånger (eller tre som detta blev för mig). Man får följa både gästerna på övre och tjänstefolket på undre våningen när massor av parallelldraman utspelar sig, varav huvudlinjen är ett mord på övervåningen. Väldigt bra!
Wet Hot American Summer (2001) Andreas
Det är sista dagen på ett sommarkollo 1981 och en massa tonåringar spelade av vuxna försöker reda ut sina trassliga liv och hamnar i ännu värre knipor under tiden. Det är en slags mys-knäpp humor med massor av skådisar vi gillar (typ AMY POEHLER, Paul Rudd och Elizabeth Banks) i ett totalt kaos av korta träningsshorts, svettband och talande konservburkar.
Still Alice (2014) Alicia
Rätt smärtsam film om en 50-årig kvinna som diagnostiseras med en sällsynt form av Alzheimers. Julian Moore är frikkin fantastisk i rollen som collageprofessorn som plötsligt inte hittar hem efter en löprunda. Satte sig i magen och hjärtat och det kändes väldigt betydelsefullt/jobbigt att få ta del av sjukdomsprocessen ur den drabbades perspektiv. I slutet av filmen fattar en av karaktärerna ett beslut som känns helt orimligt vilket sabbade lite för mig (man hade kunnat problematisera kring temat utan att bli så drastisk) men slutbetyget är ändå en stark rek!
El Camino (2019) Andreas
Uppföljarfilm till serien Breaking Bad om vad som händer Jessie efter finalavsnittet. Mysigt på ett stressigt sätt att vara tillbaka i Albuquerque och väldigt spännande film. Kändes dock too litte, too late och jag föredrar prequel:en Better Call Saul men det var fint ändå att få ~closure~.
Mary Shelley (2017) Alicia
Estetiskt snygg film om författaren Mary Shelley som skrev Frankenstein i början på 1800-talet. Trots sorgliga, frustrerande och djupt orättvisa inslag i handlingen grep historien inte direkt tag i en. Den starkaste känslan var att jag blev arg på alla inblandade för att de var så omogna och min uppskattning för Lord Byron blev kraftigt törnad. Kanske var livet som dekadent ungdom inte så mycket häftigare på den tiden än idag. Förutom att alla var superextravaganta och bodde på slott förstås. Blev i alla fall engagerad att läsa olika wikipediasidor resten av kvällen.
The Death of Stalin (2017) Andreas
Satirisk skildring av Stalins död med dess påföljder. En massa britter (+ Steve Buscemi) spelar ryska politiker som försöker hinna först med att avsätta/avrätta varandra. Historiskt intressant och helt bisarr men greppet kändes mest modern day Monty Python. Jag vet att andra personer gillar den så ta inte min recension som allmängiltig men jag tyckte den var ganska outhärdlig. Skrattade i alla fall en gång, när han med alla medaljerna kom och skakade dem i slow-motion, det var kul.
The Remains of the Day (1993) Alicia
Finstämt drama om en butler (Anthony Hopkins) som ser tillbaka på sitt liv. Han jobbar för och är oklanderligt trogen en Lord Darlington som är med och påverkar utbrottet av andra världskriget genom sina nazistsympatier och arrangerade politiska middagar (obs fiktion). Emma Thompson är hushållerska på godset så ni förstår ju att det hela är exceptionellt välspelat. Ändå kände jag att det fanns en så fin och stark storyline som inte riktigt nådde hela vägen fram. Andreas tyckte jättemycket om filmen, men jag misstänker att det är mycket för att alla har så fina kläder. Jag blir sugen på att läsa boken istället, skriven av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro.
O Brother, Where Art Thou? (2000) Andreas
Denna bröderna Coen-favorit i repris valde Andreas när jag mådde som sämst och den fick mig att skratta och glömma att jag var sjuk för första gången på evigheter. Älskar den här filmen så mycket, och nu ännu mer för det. Tre fångar (George Clooney, John Turturro och Tim Blake Nelson) rymmer från the chain gang för att älga runt i den amerikanska södern och råka ut för de mest beklämmande situationer. De blir innebrända, bildar band och hämnas på KKK. Under filmens 100 minuter skattade jag rekordlågt på nedstämdhetsskalan jag fyllt i varje timme sen den 4:e oktober. Tack för det.
Marie Antoinette (2006) Alicia
Sofia Coppolas historiska drama med Kirsten Dunst i rollen som den legendariska partydrottningen av Frankrike. Filmen utspelar sig från att Marie Antoinette flyttar från sitt hem i Österrike till dess att franska revolutionen bryter ut och hon tvingas på flykt med hela sin familj. En tröst för ledsna ögon är denna film som pryds av pastellfärger, bakverk, mousserande vin och prinsessvagnar dragna av prinsesshästar med plymer på huvudet. Handlingen är bra och intressant, inget livsomvändande direkt, men bilderna är som ljusterapi.
The Departed (2006) Andreas
Polisfilm av Martin Scorsese med Leonardo DiCaprio, Matt Damon och Jack Nicholson. På riktigt den mest snubbdrypande rulle jag gått med på att se på länge men också en av de bästa vi plöjt under detta projekt. Grät när den var över och inte för att slutet av hemskt (det var det, men på ett sådär brutalt sätt som jag gillar) utan för att jag var så utmattad av all spänning. Den handlar om två unga poliser som agerar dubbelagenter – den ena låtsas vara skurk men är en good guy och den andra låtsas vara good guy men är en äckelpotta. Så ska den onde i rollen som rättskaffens ta reda på vem som är infiltratören hos de skurkar som han egentligen själv jobbar med. Dog av stress! Så bra!
Deadwood: The Movie (2019) Alicia
TIO ÅR efter att min favoritserie – det smutsiga, leriga, blodiga och jävliga guldgrävar-dramat Deadwood – tog slut kommer äntligen avslutningen. Serien är skriven med stor inspiration från korrespondens och dagboksanteckningar från den laglösa byn i South Dakotas ödeland, under 1860-tal. Jag vet inte hur många gånger de säger cocksucker (men räkna gärna) men jag vet att jag sett de 36 timmeslånga avsnitten två gånger och fortfarande tappar bort mig i den fantastiska och ibland heelt obegripliga dialogen. Fjärde säsongen ställdes in när det var som mest spännande av O U T G R U N D L I G A anledningar men denna film betalar alltså äntligen tillbaka för allt vi inte fick se. Varje karaktär får briljera med sina bästa eller mest provocerade personlighetsdrag (typ som i Avengers) och jag klappade händerna när allt jag hoppades på gick i uppfyllelse. Så nöjd! Kanske inte mitt mest renodlade filmtips eftersom man måste se ca 36 timmar serie först, men tro mig när jag säger att det är värt det.
Goliat (2018) Andreas
Vet knappt hur jag ska beskriva den här filmen för att göra den rättvisa. En ung kille i utkanten av nån miserabel svensk småstad, präglad av nedlagda industrier och utanförskap, tvingas ta över sin pappas roll som langare när denne åker i kurran. Suveränt spelad och så smärtsam och jobbig film som alla ska se.
Little Miss Sunshine (2008) Alicia
Jag var tvungen att väga upp för föregående veckas downer och valde mitt säkraste kort. ”Feel good med udd” är min korta, säljande beskrivning av Little Miss Sunshine som handlar om en dysfunktionell familj som ger sig ut i en risig folkabuss för att köra yngsta medlemmen till en skönhetstävling. Myser mig genom hela den här rullen eftersom jag sett den flera gånger förut och är förberedd på allt som är jobbigt eller lite sorgligt. För även om man garvar mestadels har den en fin balans. Och Toni Collette är suverän såklart.
Moneyball (2011) Andreas
Drama om baseball och statistik som lyckades engagera tillräckligt för att någon som bryr sig noll om sport och snubbar skulle titta och vara lagom intresserad. Kan ej skriva en rimlig recension för såna här filmer lämnar mig så. himla. oberörd. och jag minns liksom inte så mycket. Brad Pitt och Philip Seymour Hoffman är med vilket inte direkt hjälper, men Andy-Dwyer-jag-menar Chris Pratt lyser upp lite. Bad Andreas sammanfatta den istället, så att ni skulle få en lite mer nyanserad bild. Han svarade ordagrant ”För mig som sportperson var det en intressant film”. HAHA! Tycker det säger exakt samma sak som det jag just sa.
The Fisher King (1991) Alicia
Jeff Bridges är en odräglig radio-DJ som träffar en hemlös och psykotisk Robin Williams vars öde han känner någon form av ansvar för. Tillsammans försöker de vinna en beige kvinnas hjärta och erövra den heliga graal. Så fin film som jag älskar för evigt. Vid scenen när Parry (Williams) kommer in sjungandes är det lätt att bli avskräckt och tro att det ska bli Monty Python av det hela, men håll ut en stund så det blir bättre. Det blir och är Terry Gilliam naturligtvis men på hans mörka och poetiska vis. Två bonusgrejer jag gillar: representationen bland statisterna och att Tom Waits är med!
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring (2001) Andreas
The Lord of the Rings: The Two Towers (2002) Alicia
Vi avslutar alltid året med att se LotR och så även 2019. Jag kan ju omöjligt behöva beskriva handlingen av dessa så jag delar med mig av denna spaning istället: Aragorn och Boromir är olyckligt kära. Det blir så himla tydligt i förlängda versionen av första filmen där alla scener med dem bägge är laddade med spänning och passion. De kastar låånga blickar, blänger, bråkar, skrattar med glittrande ögon och håller på. Min favoritscen är den då Boromir rycker tag i Aragorn och skriker ”You are afraid! All your life, you have hidden in the shadows. Scared of who you are, of WHAT you are!” men really, det hela är tydligt från FÖRSTA stund de träffas i Rivendell. När Boromir dör sin hjältedöd fäller Aragorn ~en enda~ tår i ~motljuset~ vilket är mer känslor än han någonsin visar när han harvar efter Arwen eller playar Éowyn. Annat bevis: Han bär Boromirs captain of Gondor-armgrejer resten av filmerna. Så fint. Jag älskar förresten själv Boromir ifall det inte framgår. Alltså lätt den mest intressanta karaktären som inte är så evigt rättskaffens utan också lite party och dålig karaktär ibland.
PS vi ser såklart 3:an också men det får bli 2020.
Gullisar
Topp 6
Jag gjorde ju en topp 5-lista över favoriterna från första halvårets filmer så nu måste jag väl göra samma sak, fast det är himla svårt att välja för jättemycket av det vi sett har varit så bra! Så det blir topp-6 istället, utan inbördes ordning:
Goliat
The Departed
Oh Brother, Where Art Thou?
American Gangster
Seabiscuit (DET ÄR INGEN HÄSTFILM!!)
The Fisher King
Bubblare: Moneyball
Haha skoja!
Hittar du nån favorit i listan? Håller du med eller o-med om mina recensioner? Ska du haka på utmaningen nästa år? Vad är din åsikt om Boromir och Aragorns kärlekshistoria? Vem vill du helst ska välja film – jag eller Andreas? Låt mig veta i kommentarerna!
Och spara gärna inlägget på Bloglovin, så hittar du det snabbt nästa regniga filmkväll!
