Den tredje dagen var det äntligen dags för Camden Lock Markets. Min bästa Londonplats.
Men först var vi tvungna att passera domedagsrondellskorsningsövergångsstället of Death utanför vårt erbarmliga hostel. Det kom bilar från ALLA håll.
Liksom många av de andra äventyren på den här resan överlevde vi, men det var på håret. ”Folk dör”, konstaterade Andreas varje gång någon inte inväntade grön övergångsgubbe. På bilden är Lucas. Vad han väntar på vet jag inte.
Vi tog alltså undergrounden till Camden.
Började med ett brunchhopplock från de många matstånden.
Jag beställde den bästa crêpen jag fått i mitt liv: bladspenat, marinerade champinjoner och stekt ägg. Men den var så god att jag inte hann ta bild på den (+ så flottig att smöret dränkte igenom papperstallriken över hela handen så jag inte ville hålla i kameran mmmums) så här är Andreas mat istället för den har ni ju aldrigsettförr.
Vi satte oss vid Regent’s Canal och åt.
Efter frukost skiljdes vi från Nils och Andreas, varpå jag, Teodor, Lucas och Jonas fortsatte äventyra på egen hand.
Vi testade etiopiskt kaffe, kryddat med diverse hemligheter. Jag valde ingefära. ”Because she is one”, sa Teodor. Kul.
Bläddrade skivor. Hittade två helt okända med otroligt bra omslag som jag inte köpte varpå jag ångrade mig och nu kommer jag inte ihåg vad de hette (fast fortsättning på denna nervkittlande historia FÖLJER).
Väggcollage. Bra grej.
Knatade in i de gamla stallarna.
Där fanns diverse.
Drottningen var inburad.
Djurvårdar-Teodor plåstrade om den ledsna jättehästen.
Alltså!
Kan inte få nog av det här stället.
Vi slog oss ner för en paus.
Jonas hade hittat en gasmask. Perfekt.
Varför perfekt? Hum… hum… hum…
Till och med toaletterna på det här stället var bra.
Älskar det här.
Och det här.
Men småningom led dagen mot kvällning och resans absoluta höjdpunkt.
Nämligen KAIZERS ORCHESTRA på Koko. Vi mötte upp Andreas och Nils utanför, berikade med mamma-Nils som kommit till stan. Hon berättade jättemånga bra rock’n’roll-anekdoter på kort tid och gjorde sig kvickt förtjänt av legend-stämpeln.
Hela Koko gick i blodrött och guld, med dubbla balkonger som hölls uppe av mansformade pelare och en enorm discokula i taket. Janove hade publiken lindad kring sitt lillfinger, trummisen stod upp på pallen och Helge förlorade inte sitt pokerface ens för ett ögonblick när han drog av sig gasmasken för att steppa till Begravelsespolka (08:40 i klippet). Till Bøn Fra Helvete gick de loss med kofötter på oljefat och bilfälgar. Publiken hade vallfärdat från hela världen och atmosfären var helt vild. Bra show.
Bra sökord som fört folk från Google till den här bloggen, mars – maj 2013:
sylt ö shuffle
luffartecken sjöman
färgskala burgundy
hönsgård med klätterväxter
bellatrix trollstav
facebookkamikaze
tortyrredskap
växthuskaffet
cirkusfreak
shuffle kanin
porslinskrossning
vill inte ha shuffle
resã¥rstickning
hogwarts lärarrum
kommandoran
bryrmiginte day
–
Förknippas gärna med cirkusfreak, tortyrredskap, växthuskaffe och burgundy. I vår har det inte varit så hysteriskt konstiga sökord, men många fina och poetiska. Kanske börjar jag bli lite mer nischad än på den tiden då folk hittade hit via ”gipsad arm resårbyxor”, ”slipsen flyger”, ”drunkningsdöd är det hemskt?” och ”rädd för sjöhästar”. Oklart om det är tecken på bloggmognad eller ett antiklimax.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.