Jag är superförkyld. Efter influensan i våras ingick jag en pakt med djävulen som gick ut på att jag inte skulle vara sjuk något mer i år, men eftersom han tycks ha brutit sin del av avtalet till fördel för septembersnuva verkar det inte bättre än att Någon inte kommer att erhålla de där virkade grytlapparna med motiv av uppochnedvända kors som han önskade sig, just sayin’.
Så jag sitter hemma, tittar på Elementary, dricker te och repar upp gamla stickningar. I ett ögonblick av plötslig energi (eller frustration) härom kvällen vräkte jag ut innehållet ur de två nedersta lådorna i tygbyrån och satte mig att sortera. Det resulterade i en ansenlig hög som skulle tas till Myrorna, bland annat ett större stycke rödvitrutigt bomullstyg som jag tror kan ha inhandlats under min högstadietid då jag var mer för marina färgställningar och hade en kort men intensiv period då jag sydde mycket. Det här tygskrället blev emellertid aldrig någon klänning eller vad som nu var tänkt, och har istället tagit upp ofantliga mängder plats i mitt smockfulla makeriförråd. Nu fick det vara nog – det skulle bort.
Men så inatt när jag låg och inte kunde somna kom jag på en idé, som genast blev fix och svår att skaka av sig. Jag var närapå beredd att gå upp och börja mäta och klippa mitt i natten, men jag höll mig till morgonen och så idag satte jag igång.
Det är nämligen så att min säng inte har någon riktig madrass, utan en ganska obekväm skumgummidyna. Bekvämligheten är ju svår att göra någonting åt men jag hade i alla fatt fått för mig att det där enorma rödvitrutiga tygstycket borde kunna tjäna till nytt överdrag. Det gamla överdraget vågar jag inte ens gissa hur gammalt det kan vara, men det är antagligt att kol-14-metoden skulle härleda det till tidigt 90-tal. Nu slet jag av det grådassiga, fläckade och slitna gamla tyget (jag besparar er närbilder, men misären skiner ju tydligt genom bilden ovan) och satte sen igång med att slita även det rödvitrutiga tyget i bitar (fast lite mer strukturerade sådana).
Så hade jag fysträning med symaskinen Janome som fick zickzacka de längsta sträckorna hittills i sitt liv och snipp snapp snorum så hade jag konstruerat ett nytt överdrag till madrassen.
Jag lyckades till och med mönsterpassa, på sina ställen i varje fall.
Det blev möjligen något för tight, och öppningen glipar, men det är inte hela världen. För Mumintrollet approves och jag räknar med att kunna sova inatt – i alla fall om Någon, som fryser om fötterna och hoppades på yllesockor med dödskallemotiv till jul, kan tänka sig att rensa mina luftvägar på slem nu och fram till åtminstone mitten av mars. Consider kontraktet förlängt due to slarv, djävul!
