tre anledningar till att sluta använda ordet ”pyssel”

Hörrni, det händer grejer! Morgonpasset i P3 har efter ett meddelande från en Elin tagit upp den feministiska problematiken kring ordet ”pyssel” som jag och Jessica reflekterat kring det senaste ett och ett halvt året. DETTA ÄR FANTASTISKT! Lyssna här, efter 1:42:20 i klippet utan musik, eller:

Jag känner nu att världen är redo för tre anledningar till att sluta använda ordet ”pyssel”:

Pyssel är en förenkling: Broderi, virkning, sömnad, stickning, knyppling, vävnad, textilt skapande, collage, assemblage, pappershantverk, näverslöjd, återbruk, etc. etc. etc. En skulptör eller en målare skulpterar respektive målar. Det är konstformer vi är bekanta med och respekterar. Att använda ordet ”pyssel” för att slå ihop en sådan uppsjö av mångsidigt och varierande skapande som ovan nämnda vittnar för mig bara om okunskap gällande teknikernas faktiska namn och användningsområden.

Pyssel är ett patriarkalt ord: Odet pyssel används i stort sett uteslutande för att beskriva kvinnligt skapande – helt oberoende av mängden estetik, teknik, tid och skicklighet som läggs ner i verket. En man som arbetar i samma material och teknik skulle inte bli beskylld för att ”pyssla”. Vi gör skillnad på teckning, måleri och grafik som alla är manligt dominerade skapartekniker men kan inte särskilja en vävd väggbonad från en virkad grytlapp.

Pyssel är en förminskning: Pyssel förändrar inte världen, pyssel ifrågasätter inte samhällsordningen, pyssel ställs inte ut i gallerier och på museum. Genom att benämna någons arbete som ”pyssel” förpassar du personen och det den kreerar till hemmets ”mysiga”, ”trevliga” och triviala fängelsehåla och konstaterar ungefär att ”vad trevligt att du håller på men kan du nu vara så snäll och flytta dig ur vägen”.

Tänk på hur du pratar med skapande människor, tänk på hur du pratar med skapande barn. ”Pyssel” används ofta i välvillig mening – men vad för det med sig för bagage?

Läs Jessicas kommentar av dagens händelser HÄR.