Jag har en grej jag velat visa er ett bra tag nu, men inte kommit mig för att fotografera av.
Det är min urna som jag gjorde i skolan i början av förra året. Den föreställer en trana med näbben instucken under ena vingen.
Ca 20,5 cm hög på sin högsta punkt och 56 cm i omkrets.
Urnan är ringlad och högbränd i leran R2505 från Seemann, innan den bränns är den gul.
Såhär fantastiskt såg det ut när vi hade redovisning efter att lerperioden var avslutad.
Kära värld vad jag saknar skolan och min klass.
Det är jättesvårt att återge färgen på bild – den är närmare läder och lever än tegel. Jämför med boxerstatyetterna som är av samma lera men som av någon anledning var lättare att fotografera av.
Jag är så glad och ganska förvånad att den klarade både torkningen, bränningen och tunnelbanefärden hem till mig. Jag har inte ens lyckats slå sönder den på hemmaplan (än), men heller inte kommit fram till vad jag ska ha i den.
Jag har som bloggmål att försöka bli lite mer pedagogisk när jag redovisar min alster, genom att ange ungefärlig tidsåtgång (påminn mig gärna för jag kommer att glömma). Det är svårt när det gäller lerurnan, för den går inte att jobba på i flera timmar i sträck. Leran behöver vila och stå till sig, torka lite så den inte säckar ihop när jag fortsätter bygga uppåt, och sen bearbetas igen. Jag grejade med den till och från under kanske sex-sju arbetsdagar.
