OBS: Dessa bilder går nu, efter alla era vackra ord, att beställa som prints via Society6!
Jag ville verkligen göra allt till Monthly Makers första tema. Framförallt ville jag göra någonting som var så häpnadsväckande innovativt och nyskapande att ni tappade brallorna och hakorna och ba WHAT. Inte helt rimliga krav kanske. Sen bestämde jag mig för att utnyttja min pedagogutbildning och göra någonting som jag verkligen kan för att tydligt visa er hur en, med billiga och enkla medel och utan femton års konststudier i bagaget, kan åstadkomma någonting som skänker glädje under och efter processen. Sen sänkte jag ribban tio steg och gjorde bara precis det jag hade lust till.
Jag tolkar januari månads tema papper genom att måla akvarell på just sådant. Det kanske låter som en föga utmaning för mig som tidigare visat akvarellalster på bloggen, men sanningen är den att jag tycker tekniken är skitsvår och att jag än i denna dag aldrig har åstadkommit en akvarellmålning jag är helt nöjd med. Det handlar inte bara om självkritik och jantelag, för jag har gjort målningar jag är tycker om – men aldrig i akvarell. Jag föredrar också duk och olika sorters trä som underlag framför papper, men nu var ju inte temat ”gör som du alltid gör”.
Så jag har svurit, givit upp, försökt lösa upp eller måla över, gjort om, klippt bort, stänkt, torkat upp, hällt, drällt och pillat med den allra smalaste penseln och till sist fått acceptera att det blir vad det blir.
Och vad blev det då? En triptyk. Med småfåglar!
Först ut är sparvugglan, för den blev först färdig.
Sparvugglan är så liten så den ryms i handen och kan sitta på toppen av en gran utan att den böjs. 15-19 cm stor med en vikt av ca 60 gram, enligt Wikipedia. Hur fantastiskt är inte det?
Den första fågeln jag målade i serien var emellertid en nötväcka, men jag blev missnöjd med bakgrunden – klippte ut fågeln och experimenterade sen med alla möjliga och omöjliga alternativ utan att bli nöjd. Så jag lät den ligga, medan jag målade sparvugglan och en helt ny skog. Sen klistrade jag helt sonika in nötväckan i den nya målningen.
En vårskog, tror jag.
Nötväckan är en riktig odåga – den är en vanlig gäst på matställen såhär om vintrarna men har inget som helst bordsskick. Skvätter frön och nötter all världens väg. Dessutom har den förmågan att klättra med huvudet före nerför träd. Det ni!
Den sista pippin är jag jämmerligt missnöjd med. Jag hade nog aldrig något riktigt förtroende för motivet och det ledde till att jag slarvade. Ni får se den ändå.
Koltrasten tycker om russin och frukt. Hanen är svart med gul näbb och gula ringar runt ögonen, honan är brun. Hemma på min gamla gata i Törnrosdalen har vi ett koltrastpar som så gott som tillhör familjen. Ni som har varit med mig länge minns kanske dem och deras ungars eskapader.
Tidsåtgången då? Uppskattningsvis tre-fyra timmar per målning, med nån paus för att sätta på tevatten och låta färgerna torka till lite.
Alla tre målningar är ca 30 x 21 cm och målade i akvarellfärg och vit tempera på akvarellpapper.
Jag ville verkligen göra allt till Monthly Makers första tema. Och vad blev det då? En triptyk, med fågelmotiv. Inspirerad av den strida strömmen fram och tillbaka från matningsplatsen utanför köksfönstret, av fågelskådande vänner och av barndomsminnen från trädgårdar och Gotlandsskogar. Fåglarna har stått motiv för mig sen jag började lära mig måla och de utgör än idag en oändlig källa till inspiration. Jag älskar fåglar.
Glöm inte länka in era bidrag till Emelie om några dagar!
OBS: Dessa bilder går nu, efter alla era vackra ord, att beställa som prints via Society6!
