Igår hade vi personalfest. Vem var jag?
Innan ni får några fler ledtrådar bjuder jag på en tillbakablick: För nästan två år sen fick vi i uppdrag att dekorera varsin venetiansk mask. Jag gjorde det med använda presentkort ur jobbets plaståtervinning.
Gången därpå var temat superheroes and villains. Jag slaktade en centraldammsugarslang som tog makten över mitt hjärta och jag blev Dr. Otto Octavius, också känd som Doctor Octopus. Sen slogs jag med Petter Parker på tunnelbanan, allt dethär minns ni nog.
I år var temat Disney goes horror och jag var helt pank på idéer in i sista stund. Men i söndags fick jag en helt spontan idé och satte mig att tejpa ihop toapappersrullar.
Fyllde på med ihopknöglat tidningspapper i toppen och botten.
Och tejpade in alltihop med svart vävtejp från Clas Ohlson. Tejpade fast hornen på en mössa som jag klippte lite i.
Nu börjar ni ana va?
Fortsatte med några kartongbitar så att jag fick en krage. Vävtejpen tog slut och jag fick fortsätta med Icas eltejp vilket gick precis lika bra.
foto av ANNIE KÄLLÉN
Satte på mig alla svarta kläder jag äger och dubbla dödskalleringar. Målade ansiktet och naglarna gröna.
foto av ANNIE KÄLLÉN
Så blev jag Maleficent! Törnrosas onda fe-gudmor. Och jag kastade förbannelser överallt. Se hur porslinshundarna bakom mig krackelerar av skräck!
Innan det var festdags förfirade jag ihop med Harri Pinocchiostein.
Han drömde om att bli en riktig pojke.
Varje gång han ljög uppstod svårigheter för honom att föra vinglaset till munnen.
Med oss hade vi den minsta musen i filmen om Basil Mus.
Annie!
Eller experiment X47 #342 närmare bestämt.
foto av HARRI VUOTI
Vi drack vin, förhäxade saker, dippade nachos och gav oss sen av mot tunnelbanan. Jag skrämde ett antal gubbar på vägen.
foto av ANNIE KÄLLÉN
Sidenkällaren hade under kvällen tagits i besittning av bland andra ondingarna från Star Wars.
Den ene munkbrodern Tuck hade visst bitit svansen av Musse Pigg i protest när västerbottenostpajen dröjde för länge.
Flera andra huvudpersoner hade rapporterats saknade.
Men det fanns andra som höll ställningarna:
Kapten Nils Krok!
Elsa från Frost!
Och Tryffelina Kolaström naturligtvis.
Alice i Underlandet och Petra Pan.
Nalle Puh som hade grävt för djupt i honungsburken.
Och Quasi som inte var sitt vanliga solskens-jag trots att han fått lämna klocktornet.
Julia var jägaren som sköt Bambis mamma. Så genialiskt barbariskt!
Hon hade byggt rådjurshuvudet i papier-mâché. Skiiitfint!
Mary Poppins!
Tingeling 1!
Vi åt och skålade, sjöng för mus-Annie som fyllde år och hade Disneyquiz.
Någon hade blivit mördad av någon och en tredje hade en hemlig relation med en fjärde. Observera avsaknad svans. I vilken ordning skedde dåden?
Alice var oskyldig tills dess förklarad skyldig.
Jag hade med mig en vän ni kanske känner igen sen förr. Jag gjorde Sanchez till premiären av The Lone Ranger sommaren 2013, nu gjorde han comeback som min korpkompis Diaval.
Det var andra som hade med sig maskotar. Jar Jar var dessvärre giljotinerad och snarare där som trofé än som +1.
Detsamma gällde väl Bambis mamma.
Årets kostymvinnare Eddie hade sytt en Odjuretfrack! Sååå nice!
Esmeralda och Elsa hängde i baren.
Christopher Robin snacksade på sin Puh-björn mellan ölglasen.
Ice QUEEN!
Så kom Ting 2!
Med döfina tossor!
Captain Sparrow krävde rom.
Tuck 1/vem som helst i the Beatles stod i korridoren och muttrade medeltida förbannelser.
Medan Tuck 2 beredde sig för Sugar Rush.
Zing, zing, Ting!
Småningom vann vi över Tuck till den mörka sidan.
Där rådde gemytlig stämning.
När klockan så slog midnatt bröts förtrollningen och jag åkte hem för att skrubba ansiktet. Bra kväll!
