two suns in the sunset

”Kan du måla rädslan?”

Jag skiljer på broderi och måleri i ett avseende: Jag använder broderi för att stå ut och måleri för att släppa ut. Ett broderi kan jag sitta med i händerna och känna hur ett lugn kommer över mig, med måleri däremot är det som att kroppen röjer upp alla känslor i en tornado för att sen spruta ut dem på duken. Jag får mycket mer utlopp för min ångest när jag målar, medan jag håller mig själv i schack och bearbetar känslorna när jag broderar. Det är möjligt att det här förhållandet förändras över tiden, allteftersom jag blir en mer erfaren och experimenterande brodös.

two suns in the sunset, 2014, 30,5 x 40,5 x 3,5 cm, akryl på duk.

Ett av mina största hjärnspöken är misstron på människans framtid. Jag har berört den väldigt lätt tidigare, men kontentan är att jag inte tror att vi kan överleva på jorden. Den här bilden behandlar en bit av den rädslan. Den föreställer den sista solnedgången över Tellus, som sammanfaller med utlösningen av den första Bomben. Två solar i solnedgången. Roger Waters har hjälpt mig med titeln.

Jag gjorde den i höstas när min psykolog frågade om jag kunde måla rädslan jag inte kunde formulera i ord. Att formulera ord nog för att blogga bilderna har jag inte heller förmått mig förrän nu, när solen skiner lite och undergångskänslan inte är fullt lika påtaglig.

hjärtekatten Malika

Minns ni hjärtekatten Farid? Han kom inte riktigt iväg som han skulle till posten. Anledningen var att jag fick flyt och började virka en till katt så snart han var färdig.

Malika.

Jag använder restgarner jag råkar ha över från något annat projekt när jag virkar hjärtekatterna, därför blir alla lite olika beroende på garnets kvalitet och tjocklek, samt billiga för mig att producera. Men eftersom jag såg i sökhistoriken att någon hittat hit genom att googla ”bästa garnet till hjärtekatt” tänkte jag ändå nämna att i både Farids och Malikas fall har jag använt Tilda från Svarta Fåret. Det är 50% akryl och 50% bomull och funkar bra till att virka små mjukisdjur!

Hjärtat har jag tovat i fårull.

Liksom ögonvitorna.

Såhär skriver Therese och Susanne, initiativtagare till Hjärtekatten:
”Ibland tar livet oväntade vändningar. Som när ett litet barn föds med hjärtfel och måste tillbringa sin första tid i livet på en barnhjärtavdelning. När sådant händer är det lätt att känna sig osäker och rädd – och då behöver man trygghet. Någonting att hålla sig fast vid. Någonting som påminner om att det lilla barnet är unikt och speciellt. Inte bara sjukt. Någonting konkret och pedagogiskt men samtidigt mjukt och tröstande. Någonting som en Hjärtekatt.”

Nu är både Farid och Malika ihoppackade med namnlapp och ska snart lämnas in på posten (så vida jag nu inte börjar jobba på en tredje).

Mönstret finns på svenska och engelska och här finns info om vart du som vill göra en hjärtekatt ska skicka den, samt beskrivning på hur du går till väga om du inte själv kan virka, men vill finansiera garnet åt någon annan.

Malika är också mitt bidrag till Fredrikapåvindens sypepp!