Berlin, dag 4: bullbrunch, butiker, bakfyllepizza och bulldoggar på stilla promenad längsmed Kastanienallee och Oderberger Straße
Nä alltså, vet ni vad. Om jag ska överleva den här sista pusten av vinter så tror jag att jag behöver drömma mig tillbaka lite. Ni har ju inte fått se bilderna från Berlinresan i somras så vi kör den nu. Om alla spelar med och låtsas att det är liverapportering kanske jag kan inbilla mig att jag fortfarande är kvar. För detta var världens bästa semester. Här är dag 4, den 21 augusti:
Den fjärde dagen var vi lite möra i huvudet efter de där jordgubbsdrinkarna och inte supersnabba hotellifrån.
När vi lyckats pallra oss iväg åt vi bullbrunch på Zeit für Brot igen därför att det krävdes minst mental ansträngning på fastande mage, plus var megagott som ni ser.
Sen strosade vi stillsamt upp mot Kastanienallee som räknas som ett Berlinmåste om en ska tro de flesta bloggare.
Och där var fint. Små butiker och gallerier kantade av träd.
Och gatukonst.
Inget direkt överväldigande resmål men väl värt en promenad om en är i krokarna.
Personligen tyckte jag bättre om tvärgatan Oderberger Straße.
Där fanns ett par secondhandbutiker.
Det var trångt och massor av kläder. Jag köpte en jeansskjorta som var lagom mycket cowboy.
På Oderberger Straße 29 fanns den hysteriska butiken VEB orange som bjöd skön kontrast till det ganska tråkiga utbudet i de flesta andra loppisar.
Där fanns så mycket konstiga grejer att titta på och hela rum inredda efter olika färgskalor.
När vi kommit ungefär såhär långt var det dags för en second breakfast. Squash och aubergine-pizza med buffelmozarella. Kaffe behövde vi också men det liksom fanns inte i den här stan. Det fick bli fyrdubbel espresso – föga tillfredsställande för en som är bakrusig med koffeinbrist.
Det fanns en hel butik med återbruksprodukter. Denna elefant är karvad ur ett block av ihoplimmade flipflopsandaler om jag gissar rätt.
Alla i Berlin verkade för övrigt ha frallor – värsta modehunden. Andreas och jag blev helt vindögda av att titta åt flera håll samtidigt för att hinna uppfatta alla trubbnosingar. Och med det menar jag alltså att vi är såna som skriker ”BOXEEER!” på öppen gata, vevar och pekar om vi får syn på en på stan. Samma sak gäller alla former av bulldogg och mastiff naturligtvis.
Jag minns inte exakt hur vi avslutade den här kvällen, men jag har en stark känsla av att vi bara åt kakor och tittade på Stockholm Boogie i sängen. Mysigt, drömmigt, somrigt, stilla och med en molande huvudvärk.
