Förra året fick jag det perfekta påskägget (med muminmotiv) av min mamma, och Andreas fick det näst mest perfekta påskägget (med kattmotiv) av sin syster. Eftersom bägge var i plåt och ytterst återbrukbara bytte vi dem helt enkelt ett par dagar innan påsk för att fylla med saliga smaker av den andres fäbless. När påskaftonsmorgonen äntligen grydde fick jag först leta efter mitt eget ägg, som var fyllt till bredden med allt det jag tycker om.
(Side note: är så fruktansvärt lycklig över att dessa skruttbullar fick komma och bo ihop med oss trots att de väcker oss varje natt och har sönder våra saker pga de gör mig så lycklig att jag kan inte ens beskriva!)
Sen stängde jag in Andreas i sovrummet och sprang själv runt lägenheten och gömde äggformade lappar med ritade ledtrådar lite varstans.
Varje lapp han hittade föreställde en bild på var nästa gömde sig. Såhär gjorde alltid min pappa åt oss när vi var små och hade oss till att ränna upp och ner och in och ut ur huset i en lång rad av badrocksklädda, förväntansfulla skattsökarbarn.
Katterna var inte alls till så mycket hjälp som en hade kunnat förvänta sig.
Men på det sista gömstället fanns inte kattpåskägget utan ett mikroskopiskt sådant med en kanin på och lite färdgodis i samt en uppmaning att åka till min familjs hem i Törnrosdalen. Där hade jag och bröderna förberett överraskningspåskfest dagen innan, vilket Andreas inte hade någon aning om.
Vifslan ville också gå på bjudning och försökte smuggla med sig själv men vi upptäckte henne i sista stund. Sen tog vi tåget – och katterna fick stanna där de var.
Väl framme i min barndoms boning öppnade lillebror dörren iförd kycklingdräkt, hängde en fjäderboa om Andreas hals och gav honom nästa ledtråd i äggjakten. Ingen hann fatta vad som hänt och det hela var ganska fantastiskt!
Andreas var så himla chockad.
Men han fick samla sig och in in in i huset bar det.
Där hade vi hängt festvimplar överallt.
Mamma hade, liksom jag själv, pyntat med portugisiska tuppar och Alicia-alster (fast sådana från förra seklet).
Äggjakten fortsatte. Keramikkatten gömde nästa ledtråd.
På verandan dolde sig en annan. Alltså kolla dessa tuppar – drömmer om en egen i den skalan.
Sista ledtråden föreställde växthuset.
Och där fanns godiset äntligen och en liten påskpresent i form av ett Muminpappan-saftglas!
Mamma hade pyntat trädgården med diverse vårstilleben. Så vackert!
Vi gick in igen och målade ägg.
När äggen torkat åt vi: potatis och vårlök, vegetarisk skärgårdssill efter Goodstores recept, skagenröra med tofu istället för kribblor och göttbullar efter favoritreceptet från Det Gröna Skafferiet.
Och avslutade med vit chokladkaka med saffran à la Jennifer Stroud (alltså så sanslöst gott).
Sen åt vi godis och tittade på Fight Club tills Andreas somnade på soffan. Bra påskafton!
