teckningsutmaningen, halvtidsrapport

Jag utmanade mig själv att teckna eller måla någonting varje dag under hela juni månad.

Det började bra med flera stora porträtt och en dag bjöd jag över min minstebror att klappa katter, äta glass och rita. Vi satt i flera timmar och avverkade papper efter papper.

Andra dagar har det bara blivit lite kladd i skissboken mellan kunderna på jobbet.

En dag illustrerade jag en packlista. Mycket enkelt, men i alla fall något.

Jag har försökt mig på två porträtt av min vän Anna som är en av de mest inspirerande personerna jag vet, men inte fått till något av dem.

Här är hon på världens mest idylliska bild, men hunden ser mest död ut och Anna ser ut som en stiliserad mangafigur. Nåväl. Jag fick öva proportioner i alla fall.

Jag har gjort två snabba akvarellstudier av min vän och musa, Jessica.

Den ena satte sig katten Tofslan på två gånger så att färgen for iväg och bildade bland annat ett ändå ganska klädsamt Harry Potter-ärr.

Jag har ritat av Tisteldrakes superfina instagrambild av en tjur.

Och sen har det gått dagar då jag slarvat och inte ritat alls – alltid med bra ursäkter som ”Jag hade sy-flow, jag måste ge mig hän åt det som är roligt bla bla” och ”Jag jobbade tolvtimmarpass med underbemanning på Jurassic World-premiären jag ooorkar inte bla bla”.

MEN, slarvet till trots har utmaningen redan tjänat sitt syfte, därför att…

… Jag har börjat om på mitt porträtt av Gomez Addams! En dag var jag bara så himla less på allt vad bläck- och blyertspennor heter så jag satte mig med akrylfärgerna och gjorde om honom från grunden. Det är fortfarande en massa kvar att måla men jag har så himla nöjd att spärren släppt. Tänk vad bara två veckor kan göra!

dödsstjärnan

alternativ titel: hur svårt ska det vara att virka en boll?

Sen i december har jag virkat på en boll åt min kollega André. En vadå, en boll? Ja, en stor rund boll. Den skulle i sin tur broderas och bli en kudde i formen av Dödsstjärnan. Easy-peasy, svarade jag när André frågade. Förbannadejävlaklotfan, muttrade jag för mig själv ett par veckor senare.

Ett klot visade sig nämligen vara bland det svåraste jag någonsin virkat och jag har gjort och gjort om bollen ungefär hundrafemtio gånger därför att den blivit ojämn. Jag har följt olika mönster och anvisningar, improviserat, misslyckats och börjat om.

Till sist hittade jag äntligen den fantastiska människan Ms Premise-Conclusion som räknat ut matematiken bakom en perfekt virkad sfär och efter ett antal timmar slaviskt räknande hade jag lyckats skapa en boll som var ca 80 cm i omkrets och ganska jämn.

Det finns massor med virkade dödsstjärnor ute på internätet men alla tycktes mig så slarvigt gjorda. Jag la ner några extra minuter på att brodera kortare och därmed snyggare och mer hållbara stygn runt hela rymdskeppet.

Och kring lasern sydde jag bara noggranna förstygn i en cirkel, drog åt tråden och fäste så fick klotet en hålighet.

Garnåtgång: 4 nystan Luva från Järbo garn och några meter från ett ljusare ullgarn jag hade hemma.
Virknål: #7.
Sfärmönster: 60 row sphere av Ms Premise-Conclusion.

Till sist blev det i alla fall en dödsstjärna!

Och den låg rätt bra hemma hos mig innan den fick flytta vidare till André. Inlägget om Tofslan och Vifslankudden hittar ni här och det om Hogwartskuddarna här.

Det tyckte även Darth Vader-fanatikern Vifslan som sprang runt och lekte stjärnornas krig med garnnystanet medan jag höll på.