med svärfamiljen till Fjäderholmarna
I fredags följde jag med svärfamiljen med vänner ut till Fjäderholmarna.
Jag hade inte varit där sen jag var riktigt liten, och har få men starka minnen från skärgårdsön. Bland annat av att min lillebror blev utskälld/betedde sig illa, att jag köpte en träbit som var slipad så den var alldeles len, och att jag målade en häst och fick en fin lila ram till i någon av hantverksbodarna.
Jag mindes inte riktigt hur turistigt det var och hur mycket skräp som såldes, men kanske det har blivit så först på senare år.
Det känns synd att den fantastiska möjligheten att visa utdöende hantverkstekniker samt tillverka och sälja fina produkter inte utnyttjas fullt ut. Det skulle vara en sån himla dröm att smälla upp en vävstol, spinna ull och hålla på med växtfärgning i någon av de butiker som nu säljer grälla plastringar och shabby väggbokstäver.
Men sällskapet var guld så besvikelsen blev kortvarig. (Obs:a att svärfar och jag har matchande fintröjor!)
Och den vars öga sökte efter fina detaljer fann gott om sådana mellan bråte och kitsch.
Vi tittade på vitkindade gäss som betade i strandkanten.
Läste tidningsurklippet om femåriga Ole som blev biten av en gädda i foten och sen drog upp den och dängde den i en sten.
Och jag drömde om att sitta på en brygga och måla fågelakvareller en hel sommar.
Sen gick vi för att äta lunch.
När vi satt och väntade på maten fick jag och Andreas syn på en stor fågel som ryttlade över en liten intilliggande ö.
Med sina långa ben såg den ungefär ut som en hippogriff, men det var en fiskgjuse!
Rätt som det var dök den ner i vattnet, kämpade ett slag och kom sen upp igen med en enorm fisk.
Ursäkta den usla bildkvalitén – jag trodde väl aldrig att min 18-250 millimeters zoom skulle kännas undermålig men det gör den sen jag börjat fota fåglar. Detta är ett så enormt häftigt djur, och det har mina foton svårt att förmedla, men bildgoogla ’fiskgjuse’ så ska ni få se på riktig sagofågel!
Nu flög den bort över vattnet med sin fiskefångst.
Och vi förföljde en gladlynt liten boxertik tills det började kännas pinsamt och gick sen för att dricka kaffe i röda villan istället.
Där är borden utplacerade i små grupper lite varstans – inne i skogen, nere vid vattnet och på klipporna, och den som vill kan lägga sig i en hängmatta och knapra biskvier medan molnen far förbi.
Men det började precis regna så smått så vi flydde in i villan.
Sen traskade vi runt runt, tittade på glasblåsarna och smeden (två tekniker jag skulle vilja lära mig) och åt glass vid vattnet.
Jag satte mig att rita på bryggan och saknade mina penslar.
Sen kom båten och vi for hem!
