21 december, 2020
In
Verandaliv
Tänk att det blir jul i år också, fast det inte känns så. Förra året var en konstig jul då det var min första som utbränd och jag orkade ingenting. I år begränsas jag inte bara av min ork, utan också av en pandemi och min fruktansvärda ångest inför den. Samtidigt som det blir första julen utan morfar. Konstigt är vad det är.
Ja, stämningen kommer knappast av sig själv i år, men när julgranen togs in föll hjärtat äntligen ner från halsgropen och landade på någorlunda rätt plats. Det var Andreas tur att välja gran och därför blev det en Disneypjäs som är mera bred än hög. Förra året tog jag hem en spretig rödgran som såg ut som om Pettson satt ihop den själv.
Nu står Disneypjäsen i vardagsrummet och alla små lampor reflekteras i fönstren som om de försöker kompensera för att solen också isolerat sig hemma. Den mörkaste månaden i mannaminne känns om möjligt ännu gråare än fjolårets evighetsnovember. Tack lilla gran, för att du gör ditt bästa!
I fjol köpte jag en hel massa halmpynt på Tradera, både stjärnor och bockar. Tänk att jag brukade tycka det var så fult med halmpynt? Det fattar jag inte nu.
Ett par ärvda tomtar hänger med från min, respektive Andreas barndomsgranar. Det allra mesta pyntet är köpt begagnat, ärvt eller skapat av oss. Och allt måste vara av trä, halm, textil eller papper för att tåla katternas klåkloighet.
Utom glaskotten jag fått av mormor, den allra vackraste prydnaden, som får hänga högt upp och nära stammen för säkerhets skull. Jag minns inte hur gammal jag var när jag fick den, men jag minns att jag var med mormor i antikaffären när hon hittade den och att hennes ögon glittrade sådär som mina egna gör när jag hittar en riktig skatt på loppis. På julaftonen låg den i ett litet paket, noggrant inslagen i många lager silkespapper.
En bollgirlang i ull, papier-machékulor från Andreas barndom och massor av röda trääpplen får grenarna att digna. Längst ner får vi fästa prydnaderna med lärkhuvud (en knop) för att katterna inte ska få loss och börja spela boll med dem.
Här bor virkade Vifslor, Weasleytröjorna jag stickade förra året och en garntomte Andreas har gjort.
På tal om klåkloiga katter är det ett genomgående tema i julgranen. Kristyrkatterna har jag tidigare beskrivit hur du kan göra själv.
Nu när vi har plats för en lite större gran finns det plötsligt utrymme att fylla på pyntförrådet. Jag tycker nämligen grenarna ska vara maxade av magiska ting och minnen. Såhär ser julgranen 2020 ut ett par dagar innan julafton, men vem vet vad som hinner hända fram tills dess? Idag fick jag julledigt från stressrehab och är väldigt sugen på att sätta fingrarna i något miniprojekt, t.ex. att sy fåglar inspirerade av Anna Marías gammelmormor. Det tror jag att jag ska göra nu.
Har du sett något särskilt fint och inspirerande julgranspynt i år? Länka gärna!
