Fjällen, dag 3: uppför Skalfjället och genom ljungen
Den tredje dagen i Vemdalsskalet gick vi helt enkelt uppför fjället som Farfarstugan ligger på. Där bebyggelsen slutade fanns en liten spång som ledde oss in i skogen.
Det var en väldigt fin väg att vandra. Små bäckar och vattendrag, fuktig mossa och blåbärsris trängdes med granar och späda björkar.
Ibland fick vi gå i bäckrännan.
Träden hade bara små näpna blad och trots att det var mitt i juni kändes det som vår.
Uppe på fjället hade vi utsikt över skidbackarna på Hovde.
Framför oss låg Jaktstugan.
Men vi var lite tidiga, de hade inte öppnat än.
Vi åt frukt, nötter och choklad på jaktstugans altan och ångrade att vi inte tagit med stormkök och matsäck, för nu lockade en utmärkt led bortåt, men klockan var lite för mycket för att vi skulle våga ge oss längre bort utan mat.
Besvikelsen blev kort när vi hörde något pipa ute i ljungen. En sparvuggla? hoppades jag och Andreas och for iväg för att leta i buskagen.
Men det var ingen sparvuggla, utan två små ljungpipare som ropade på varann.
Det var kryss och vi var glada ändå!
Jag tycker verkligen det ser ut som att de här fåglarna har på sig leopardmönstrad morgonrock fållad med vit päls. Så himla gangsta.
Efter tiotusen bilder då fåglarna sprang fram och tillbaka framför oss och poserade fick de till sist nog och flaxade iväg.
Vi fortsatte glada uppför en stenig brant till den absolut högsta kammen.
Det var en läbbig och brant klättring med hala klippblock och massor av små avgrunder att fastna med fötterna i. Säkert bodde där både orm och rumpnissar.
Men vi kom upp på toppen kände vi oss precis som Sniff i Trollkarlens hatt – ingen hade varit här före oss!
Vi var verkligen mitt uppe i himmelen.
Men sen tittade vi över andra sidan av kammen och blev snopna – precis som Sniff. Där låg trollkarlens hatt och vittnade om tidigare besökare, nej, jag menar där fanns en skidlift av allt oheligt! Och intill den slingrade sig en backe ner. ”Här har ju jag åkt skidor tusen gånger”, insåg jag när jag tittade mig omkring lite noggrannare.
Vi gick i slalom nerför pisten tills vi kunde se hustaken igen.
Tillbaka i stugan vankades det städkväll och Martin röjde i trädgården medan jag handtvättade madrasskydd och vädrade överkast.
Andreas fick en instruktion i Effektiv Kratt-teknik, 7,5 högskolepoäng.
Och på grusgången hittade jag det absolut märkligaste som någonsin hittats på ett fjäll (snömannen inkluderad): en fossil av en havslilja! Jag kan absolut inte komma på någon annan förklaring än att jag eller någon av mina bröder i vår ungdom har haft samma resväska både till Gotland och till Vemdalsskalet, och glömt packa ur stensamlingen däremellan, varpå ett fynd måste ha druttat ut på grusgången vid Farfarstugan. Det, eller så var det medelhavsklimat även i Vemdalsskalet för 400 miljoner år sedan bara att ingen annan upptäckt det än. Men den tanken är för svindlande.
När det var färdigstädat för dagen hade killarna fortfarande spring i benen, så de tog på sig löpartightsen och rände uppför Hovde medan Elin och jag slog oss ner i stugan och jag målade av den lilla ljungpiparen i sin morgonrock.
Och det var den dagen!
