16 juni, 2016
In
Växter & odling
I början av maj visade jag bilder på vår då ganska spartanskt inredda balkong, listade för- och nackdelar med läget och uttryckte mina drömmar om ett lummigt uterum. Så snart jag formulerat idéerna och börjat tänka på hur jag skulle förverkliga dem gick det ganska snabbt framåt. Vad intressant det är ändå, hur stor makt som sitter i medvetandegörandet.
På min önskelista stod bland annat en balkonglåda till, någon form av växtbänk till kortsidan, en ljusslinga, en ampel och en matta. Helst skulle det vara ekonomiska och hållbara grejer, återbrukade och återbrukbara. Vissa idéer sorterades bort (t.ex. mattan, som i stort sett bara fanns i plast (fast jag har lust att efter Fredrikas förslag virka en egen, men kanske först till nästa sommar)) och vet ni – det enda jag köpt nytt förutom blommor och jord är faktiskt potatishinkarna! Även de flesta växterna är återbruk i form av kärnsådd, sticklingar och byten. Häng med ut på min lummiga balkong, så ska jag berätta mera:
Det började med en jakt på något att fylla balkonglådorna med. I den ena satte jag ampelpetunior.
Och i den andra lavendel. Jag hittade krukan till penséerna och det lilla huset på Myrorna.
Plus att jag fyndade en balkonglådahållare för 45:- på Saras Bazar i Sundbyberg.
Och kolla på den här hörnan liksom! Här växer potatis, paprika, två sticklingar av Doktor Westerlund, timjan, rosmarin och ett fång penséer. ”Växtbänken” är egentligen ett sånt gammalt soffbord i två nivåer där det lägre går att skjuta in under det högre. Vi fick delarna för 25 respektive 15 kronor och de var som platsbyggda för balkongen!
Det smutsgula insynsskyddet syns knappt längre.
Den andra sidan ser fortfarande lite tråkig ut, men jag har satt upp ett armeringsnät som var över från nåt av pappas trädgårdsbyggen hemma i Törnrosdalen. Där är min långa rangliga tomatplanta nu stadigt uppbunden och jag har hittat två vägghängda kopparkrukor på Hötorgets loppis.
Tomaterrr!
För några veckor sen sådde jag märgärt som jag hoppas ska gilla att klättra längs armeringsnätet.
Och lyktan fick sällskap av en keramikampel, precis som jag önskat mig! 15 spänn på Myrorna vid Odenplan, kedjorna hade jag hemma. Jag har inte hittat någon blomma till den än, för den är rätt grund och vid, men den är fin bara i sig självt tycker jag.
Minns ni tomattjuven jag satte i vatten som en stickling och sen planterade? Kolla på den nu! En ny planta! Den har små knoppar i toppen så vi får se om det inte funkar att få frukt också!
När jag la in de här bilderna i datorn och gick tillbaka till mitt majinlägg för att bocka av i önskelistan insåg jag att det var en sak jag glömt: glasprismorna. Jag hade inte haft någon direkt idé om var eller hur de skulle hänga, men nu satt ju armeringsnätet där, halvtomt på den ”trista” sidan av balkongen.
Så jag knöt upp ett gäng och imorse kunde jag se solkatterna dansa in genom fönstret och multiplicera sig över väggen.
Tofslan, som övertagit det nu tömda blombordet innanför balkongdörren, är också nöjd över att ha något att passa på. (PS, kolla hennes söta lilla tumme! Skeppskatter alltså ❤)
