masklådor, allmogeskåp och andra auktionsfynd
Minns ni när jag var nervös för att gå på auktion därför att jag trodde det var något för damer i hattar med flor? Sen slutade det med att jag var så taggad att jag bjöd mot mig själv på en uppsättning fiskmåsar i trä efter att ha varit kissnödig i fyra timmar.
Efter ett lååångt covidupphåll har Gustavsbergs auktionskammare börjat med slagauktioner igen och det är banne mig det roligaste jag vet! Jag gjorde livets fynd tidigare i somras men de får jag visa en annan gång för igår var det dags igen! Här kommer mina och Andreas auktionsfynd – inklusive mindre genomtänkta spontanbud, vilket faktiskt de flesta av våra vinster bestod av den här gången. Så kan det gå när auktionsandan faller på!
Mina auktionsfynd
Det första spontanköpet stod jag för: En kaffekvarn. Till mitt försvar har jag känt att jag skulle vilja bygga en miniatyrvärld i en kaffekvarn på något vis, så nu kan jag prova det! Tänk någon som sover i den lilla lådan bara. Iiih!
Med på bild är också en tvåliterskanna i zink eller plåt som jag tänker mig ska stå på altanen med stora buketter ängsblommor i. Den har små stämplar i lödningarna och är så fin.
Två skålar av min favoritkeramiker, Tomas Stöfling i Alskog på Gotland, ropades ut och efter att jag blivit tvungen att lägga mig vann min kompis Jesper dem. Det slutade med att vi delade! Han tog den stora bruna och jag den lilla lila. Det är sällan jag ser Stöfling på fastlandet så jag blev så himla glad!
Hur många gånger har jag sökt på ”grön glasvas” på Tradera? Hundratals gånger. Nu har jag en! Eller okej, tre om man räknar de jag ärvt av mormor. Det är svårt att sluta när grönt glas är det vackraste som finns.
Det jag helst av allt ville ha var två trähästar eller tre träälgar, men jag blev överbjuden på allihop. Jag kompromissade genom att vinna ett helt fantastiskt allmogeskåp från 70-talet, som är fint och fult på samma gång. Andreas säger mest fult men ju mer jag tittar på det ju mer älskar jag det.
Hantverket är heeelt otroligt. Alltså kolla gångjärnen? Skåpet är signerat NK -74 och det bästa var att efter att jag vunnit kom en man med mustasch fram till mig och berättade att det var hans pappa Nisse Karlsson som snickrat skåpet. Alla brädor är handhyvlade med hans farfars gamla hyvlar. Plötsligt blev det här finfula skåpet min käraste ägodel. Hur bäst är begagnat? Bäst!
Vid varje auktion är det något jag vill ha som ropas ut som del i ett större parti, och så får jag förhandla med vinnaren om det enskilda objektet. Den här gången var det en silverring med en malakit som jag fick köpa i andra hand (tredje-fjärde-femte hand?) av vinnaren, Anders från Macken i Finntorp. Eller egentligen köpte Andreas den, för jag fick den i present! Hur förbannat fin är den inte? Jag ska ha den varje dag.
Mot slutet av auktionen var det färre personer kvar och riktig fyndchans! Den här kroken har suttit på något gammalt skepp och är alldeles blankpolerad där repet löpt. Jag fick den för 50 kronor för att ingen annan ville ha den. Min första tanke var att hänga den på altanen med en ampel i, men sen kom jag på att den kommer bli brutalt snygg som lampkrok ovanför vårt köksbord så det ska jag fixa!
Mitt sista köp var garanterat det konstigaste: En gammal maskburk. Ja, alltså en burk man haft hängande från bältet med metmask i. Ett trälock saknas och ska skjutas in under läderremmarna. Jag samlar ju sällan mask nuförtiden men den här grejen är från 1899 och gick för 20 kronor så låt en kvinna göra konstiga infallsköp för att rädda poetiska små ting. Säkert kan jag bygga miniatyrer i den också (min ursäkt för allt numera).
Andreas auktionsfynd
Andreas klubbade hem en liten brun skål av Stig Lindberg. ”För oliver” säger han lika ofta som jag säger ”den kan jag bygga miniatyrer i”.
Två fat ur serien Röd Kant av Karin Björquist – Andreas favorit sen vi besökte Gustavsberg på Porslinets dag för åtta(!!) år sen, alltså långt innan vi flyttade hit och blev knäppa.
En enorm balja/urna/skål/kittel eller vad ni nu vill – Andreas tänker vinkylare och jag tänker kruka – i malm eller någon mässingslegering. Från 1700-talet enligt förrättaren och betydligt större än vad som syns på bild. Den väger alltså 9,9 kg. 300 kronor betalade han.
Och sist tvenne knipor av Paul Hoff för Gustavsberg. Den blå vasen i bakgrunden kom på köpet med min gröna, och den ska vi lämna vidare. Liksom spegeln på första bilden är tänkt som present.
Och detta var gårdagens auktionsfynd! Nästa gång ska jag berätta om de fem trähästar jag vann tidigare i somras och kanske samla hela stallet för första gången. Det blir kul! Nu ska jag gå och slagborra i taket över köksbordet.
Men först undrar jag! Allmogeskåpet! Är ni team FINT eller FULT?
Hör du till dem som tycker det är lite läbbigt med slagauktion men som är taggad på att prova? I så fall har jag skrivit om mina första erfarenheter i det här inlägget. För tro mig när jag säger att detta är som en fyra timmars adrenalinkick – något vi alla gjort oss förtjänta av efter de senaste åren.
