I lördags tog jag pendeln till Gnesta för att gå en kurs i växtfärgning! Jag har velat lära mig tekniken rätt länge nu, men blivit så trött och oinspirerad av att försöka förstå diagram över koktider, temperaturer och betämnen. Så när Jessica tipsade mig om Art Lab Genstas workshop med tillhörande träskexkursion för att samla in material blev jag eld och lågor – praktiskt lärande passar mig bäst!
Vi började med att åka ut till Ekdals gård där Hans Rydberg från Naturskyddsföreningen Daga-Gnesta visade och berättade om olika växter. Bland annat att det finns 600 sorters maskrosor i Sverige och att träd som klibbal invaderar våtmarker genom att dränera jorden, gödsla den med sina blad om hösten och på så vis förändra förutsättningarna för vad som kan växa där.
Vi fortsatte bort mot våtmarken.
Med mig hade jag Mikaela, min Levande Verkstads-kollega Sara och en hel hoper konstnärer, textilslöjdslärare och ullkännare från trakten.
Ute i träsket visade kursledare Lina Sofia Lundin några växter som kunde användas till färgning.
Och skickade ut oss i spenaten för att plocka vassvippor!
Kursen var en del av Art Lab Gnestas projekt Swamp Storytelling, som verkar för att förena naturvetenskaplig forskning och konstnärligt uttryck kring miljöfrågor om världens våtmarker och inte minst Gnestas eget kärr.
Innan vi begav oss därifrån grävde Lina Sofia ner två bylten tyg (ett i siden och ett i bomull) i träskmarken. Nästa sommar ska vi gräva upp det och se vad som hänt vad gäller färgning och nedbrytning!
Så åkte vi tillbaka till Gnesta och Art Labs fantastiska lokaler. Där träffade vi Jessica, tittade på utställningen och käkade lunch.
Sen var det dags för färgning!
Ett bad med ljung stod och kokade.
Ett med krapprot.
Och medan vi väntade på att de skulle uppnå rätt temperatur visade Lina Sofia några tidigare färgningsprover. Och hörni, lindblomsgrönt och beigerosa i all ära men detta är anledningen till att jag vill lära mig växtfärgning – den gråsvartbruna spräcklighet som kan uppnås med hjälp av rostigt metallskrot! My god.
Kolla liksom!!! Fatta att brodera på det här!
Så åkte garn, siden- och bomullstyg i färgbaden! Här är vassvipporna.
Ett färgbad med gurkmeja och ett med klibballöv.
Krapproten.
Och så väntade vi…
… så länge vi bara orkade (det var inte länge, vi var alldeles för nyfikna!), sen tog vi upp textilierna. En färgfanfar av mjuka rödbeiga, gulgröna och gråbruna toner hängdes upp i trädgården.
Gurkmejan var helt klart min favorit. Så perfekt sextiotalsgul att jag bara ville svepa in mig i det där garnet! Nu vet jag vad jag ska göra med min gamla trista studentklänning som jag inte haft på mig sen 2009.
Krapproten hade färgat garnet mjukt ljungrött, silket rostrött och bomullstyget rosa som svartvinbärssorbet.
Lina Sofia jämförde med prover från andra färgbad och berättade om hur koktid, för- och efterbetning påverkade slutresultatet.
Men jag måste säga att jag älskar just det slumpartade med växtfärgning, de ojämna, flammiga och organiska ytorna. Hur veck och knutar påverkar mönstret och tid, tvätt och solljus nyanserna. Det är ett sätt att ge materialet liv som förändras genom åren och även om det kan vara en nackdel när en vill ha något på precis ett visst sätt ser jag verkligen en charm och skönhet i att det kan få leva ett så eget liv. Jag hade gärna fortsatt färga hela helgen, men nu hade Jessica slutat jobba och vi styrde färden mot Rosenhed! Men det får vi titta på en annan gång.
Med mig fick jag prover från alla våra färgbad, och Lina Sofias bok (för här ska färgas mer!).
Mikaelas blogginlägg från dagen hittar ni här!
