den (inte så) kreativa veckan 44/2016: belgiska våfslor och broderibaksidor
I slutet av förra veckan smet jag till Bryssel med Andreas för en minisemester med våfflor, choklad, suröl och strosande i höstsolen! Jag hade med mig både broderi och bok men om kvällarna var vi så trötta att vi somnade samma ögonblick som vi kommit över tröskeln till hotellet. Bara på dit- och hemresan sydde jag på mitt hemliga korsstygnsbroderi som jag inte ens kan visa någon ordentlig bild på, så här är en tjuvtitt på baksidan (sorry, den här inläggsserien kommer vara så tråkig fram till december)!
Sen vi kom hem har jag mest fokuserat på att få ordning på allt jag försummat under semesterdagarna och den hastigt hopande svarta massa som är julen när man är en vimsig liten kanin med för många bollar i luften och dålig organisationsförmåga (men som är ute i någorlunda god tid med allt och fortfarande har öronen över vattenytan, heja mig!). Sytt 15 fruktpåsar åt Refo och bråkat med skrivaren tills jag var på väg att skicka ner den från balkongen, bakat saffranscheesecake och smyginvigt julen med en liten rumsgran i kruka. Så jag har faktiskt inget mer kreativt att visa från den här veckan, men här kommer tre snabba semesterbilder istället!
Gatan vi bodde på!
Undertecknad! Obs, inte framför en park utan framför en av stans många muralmålningar. Tumme upp för gatukonst! Tumme ner för Sveriges nolltolerans. Foto av Andreas Fagerstrumpa.
Riktig vegetation och en av stans oräkneliga antikvitetsaffärer!
VÅFFELFRUKOST med smält choklad och mokaglass! Kuriosa: Både jag och Andreas har så himla svårt för att säga våfflor och inte våfslor pga katten T (även tofflor är omöjligt).
Det var allt för mig! Vad har ni sysslat med?
Veckans länktips:
+ Elsa har släppt sammanställningen av våra Monthly Makers-bidrag på tema leksaker!
+ Wildas makabra och magnifika inlägg från katakomberna under Paris!
+ Louises guide till att skriva en fenomenal Om mig-sida!
+ Fredrikas sammanställning av oktobers Sypepp!
+ Genom den här länken har Dramaten halva biljettpriset på föreställningen ”Tove Jansson – den avslöjande tröstaren” där Birgitta Ulfsson framför några av hennes visor och pratar om sin professionella och vänskapliga relation till Tove. Jag såg föreställningen i vintras och skrev då såhär: Jag skrattade så jag grät och grät för att det ibland gjorde ont. Med skärpa och värme berättar hon anekdoter och historier om familjen Jansson som inte återfinns i någon biografi – och så är det en sån hjärtans fröjd att se en 87-årig dam i kornblå klänning och kritvit page dansa på en stor scen till Lilla Mys visa. Novembers och alla tiders innerligaste må-bra-tips med andra ord!
