15 november, 2016 In Konst och kreativitet, Uncategorized

so long, Leonard


Det är svårt att inte fastna i klyschor när jag ska försöka förklara hur mycket tröst Leonard Cohen skänkt mig genom åren. Han har varit med mig sen jag var liten och retade pappa som lyssnade på så konstiga sånger som ”everybody’s nose”, han har vaggat mig till sömns med Take This Waltz på repeat, han har hållit mig sällskap genom sena studietimmar och långa vinterpromenader, han har tröstat mig med The Stranger Song när ingen annan förstått. Han har slitit sönder, förgjort, raserat, lagat, byggt upp och burit mina känslor med sina ord som är den ljuvaste poesi mitt hjärta vet.

Jag hade spelat honom på jobbet i två dagar när Andreas väckte mig en morgon med nyheten att han var borta. Att musiken tystnat, att poesin tagit slut.


Jag blev väldigt tagen när David Bowie dog i vintras, och målade ut känslorna i ett porträtt, men där Bowie varit en legend har Cohen varit en gud för mig. Det kommer gå åt mycket färg innan jag tackat honom färdigt. Men i söndags gjorde jag ett första försök.


Leonard Cohen, akryl på bambu, 24,7 x 14,7 cm.


(Den uppmärksamme ser att målningen är gjort på en gammal slagen Ikea-skärbräda. Andreas lämnade den på mitt skrivbord istället för i grovsoporna, och det gjorde han rätt i.)


Riktigt sant var det inte att trösten var slut, men den var ransonerad. Bara ett par veckor före sin död släppte Cohen sin sista skiva, You Want It Darker, och jag hade väntat med att lyssna. Men medan jag målade hans djupa kindfåror, breda mun och stora sorgsna ögon slog jag på skivan och lät honom ta andan ur mig en gång för alla. Jag har nog inte processat den färdigt än, men en sak vet jag och det är att You Want It Darker är inte lik någonting annat. Skivan är verkligen ett kulmen, ett klimax, ett avsked, ett testamente. Redan i titelspåret visar Cohen att han är medveten om att han ska gå, ”Hineni, hineni. I’m ready, my lord.” och med ett långt instrumentellt slutspel tar han till sist farväl. Och jag tänker bara hey, that is a good way to say goodbye.

So long, Leonard, och tack för allt. ❤

—


Våren 2012 gjorde jag en topp-22-lista över mina favoritlåtar med Cohen. I helgen fyllde jag på den med höjdpunkterna från You Want It Darker. Jag delar den med er här, om ni skulle vilja lära känna honom genom mig.

20
13 november, 2016 In Den kreativa veckan, Uncategorized

den kreativa veckan 45/2016: snöstorm och 60 meter garn

Hej, allra käraste vänner! Jag vet knappt hur jag ska börja beskriva den här veckan. Jag har gått från att vara stressad, orolig och utmattad till att fullkomligt krossa min att-göra-lista och har på samma gång gått upp i tid på jobbet, hunnit med möten och museibesök, bakat två kakor, planterat sticklingar, skapat, haft middagsbjudning samt sammanställt och skickat min fjärde faktura i ett enda effektivt arbetsflow!


Samtidigt har världen omkring mig stormat värre än på länge, alltså både bokstavligt (det föll typ en meter snö över Stockholm i tisdags), politiskt (wtf Amerika?) samt känslomässigt då min favoritpoet Leonard Cohen avlidit. Hur jag kommit ut ur den här orkanen med hatten i behåll är faktiskt ett under, men alla vindar till trots känner jag mig lugnare än jag gjort på flera veckor. Kanske är det lite som Tage Danielsson genom Karl-Bertil Jonsson så käckt säger att ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar” för den här veckan har jag varit on top of my game’s game och det har känts så bra. Att jobba har alltid varit min nyckel till att hantera ängslan och stress.

I alla fall, här kommer veckans kreativa åtaganden:


I söndags tog jag en härlig promenad längsmed ett snöigt Kungsholmsstrand, levererade senaste batchen fruktpåsar till Refo och fotade produkter till shoppen. Nu finns mina halsband med silverkedja och strandglashängen, slipade av Östersjöns vågor och fyndade på Gotlands sydstränder, att köpa i webbshoppen. Julklappstips till både er och alla ni känner!


Såhär såg det ut bakom kulisserna! #detglammigablogglivet. Foto av Liselotte Norén.


Jag har nästan sytt färdig mitt hemliga korsstygnsbroderi. Nu behöver jag bara experimentera lite i mönstret, sätta några stygn till, montera och sen kan jag sluta tjata om saken tills det är dags att visa er. Beräknade att jag sytt upp ca 60 meter garn i det här projektet(!!!) så ni förstår ju att det upptagit min mesta tid de senaste veckorna.


Jag har också påbörjat och färdigställt ett helt annat hemligt projekt ni får se i december! Den känns som att världens lass med stenar lyfts från mina axlar och trots att det ser rätt stökigt och kladdigt ut på bilden ovan är jag himla nöjd och jag tror ni kommer gilla det också!


Sist men icke minst har jag gjort den skiss som jag hoppas ska utgöra grunden för min målning av Jennys hund, Kevät, som jag fått i uppdrag att porträttera! Nu gäller det bara att penselhanden sköter sitt och det tror jag den gör för den längtar verkligen efter att sätta sig ner och måla.

HUR har ni tagit er igenom den gångna veckan? Vad gör ni, hur mår ni?

Veckans länktips:
+ Wilda har släppt Monthly Makers-temat för november! Det är långt utanför min comfort zone men jag tror jag vet vad jag vill göra!
+ Mikaela har i egenskap av både crazy plant lady och biolog förklarat det där med växters vetenskapliga namn och hur det egentligen funkar.
+ Jenny inspirerades av ett av mina vandringsinlägg att åka till den gamla fäbodvallen Fallmoran och har skrivit ett såå fint inlägg om besöket!
+ Fredrikas och Josefines sew-along! Läs mer HÄR.

20
11 november, 2016 In Växter & odling

fyra sticklingar i kruka


Nu var det länge sen vi pratade odling här på bloggen och som ni såg tidigare i veckan har min fina höstbalkong bara fått förfalla under de gångna månaderna. Hösten överrumplade mig som varje år, och vintern än mer. Djupt hann snön lägga sig innan jag fick tillfälle att klippa ner de gamla grånade tomat- och paprikastammarna.


Men samtidigt som stelfrusna rotklumpar och vissna löv gick sitt öde till mötes i en svart sopsäck blandade jag upp mina sista rester ur jordpåsarna och satte fyra sticklingar i varsin kruka.


När jag var på skördefest i Rosendals trädgård i september spanade jag in en växt med prickiga blad och röd undersida. Varför köpte jag den inte? Varför köpte jag den inte? Varför köpte jag den inte? mässade mitt huvud efteråt, men vet ni att bara ett par timmar efter att jag publicerat inlägget med samma frågeställning på bloggen så dök det upp en stickling av liknande art i en odlingsgrupp på Facebook! Änglabegonia hette sorten, antagligen för att bladen är formade som vingar, och även om den här inte hade lika intensivt kritvita prickar och var grön på baksidan av bladen så kände jag att det var menat att den skulle bli min. Och det blev den!


Efter att ha stått lite för länge i vatten och rotat sig började den dessutom blomma, så nu kände jag att det var hög tid att den fick komma i kruka. Såhär fin är den just nu!


Murgrönekvisten hittade jag en dag, mystiskt liggandes på golvet framför en av mina krukor. Ingen av katterna ville erkänna sig skyldiga till brottet så jag får väl anta att det är Andreas som tuggat av den. Nu sitter den i alla fall i en sirapsburk jag köpte i London förförra våren (bara för burkens skull uppenbarligen).


När jag träffade Monthly Makers härom veckan hade Mikaela med sig massor av sticklingar av palettblad, varav jag fick en kvist. Himla ledsen såg den ut efter att ha rest, hängt på kontoret, rest igen och slutligen kommit i vas hemma hos mig, men på några dagar repade den sig fint. Nu står den i en liten grön kopp jag hittat för en 10:a på Myrorna och som påminner väldigt mycket om min grönglaserade Gränsforskruka, så kanske får den göra sällskap med min adiantum så småningom.


Sist och definitivt minst fick jag en mikroskopisk elefantöra av Anna María, som slagit rot efter några veckor i en äggkopp. Den fick flytta in i min yttepyttigaste kruka med ett kryddburkslock som fat och är så hysteriskt söt att jag baxnar!


Att föröka växter med sticklingar är verkligen bland det roligaste som finns, och en så fin grej att byta med varandra. Det tycker Vifslan också!

18
9 november, 2016 In Uncategorized, Verandaliv

tredje eller fjärde snön sådär


När vi landade med flyget från Bryssel i början av förra veckan gjorde vi det i sällskap med den första snön. Nästa morgon vaknade vi till ett Stockholm pudrat i vitt, men ett par timmar senare var allting borttöat. Sen dess har det fallit snö lite då och då, men i helgen kom det en rejäl laddning som blivit liggande.


Den bredde ut sig som sockervadd på balkongen.


Och över Karlsson på takets utsikt.


Vifslan satt i dörröppningen och vädrade. Små kristaller landade på hennes päls och hon spände hårstråna rakt ut så hon till och med blev större än Tofslan (som håller sig på långt avstånd från den öppna dörren och allra helst ligger ovanpå elementet och jäser såhär års)!


Här ser ni förresten den sorgliga sanningen om hur det gick för min balkongodling. Sista momentet har jag alltid svårast för, som ni vet, och att klippa ner och stänga balkongen för vintern har liksom skjutits på framtiden i flera månader nu. Till sist kom snön och igår fick jag stå mitt kast när alla bottenfrusna jordklumpar skulle tinas i duschen så jag kunde få ut jorden och ställa krukorna på vinterförvaring. Nåväl, det var ingen som dog av det (utom paprikan).


Har ni fått nån snö hos er än? Vad gör ni i vintermörkret? Jag är jäktad just nu och känner att bloggen kommer på efterkälken, men vill gärna höra era historier. Kan ni inte länka om ni skrivit nåt riktigt grymt, härligt, viktigt eller bara vardagsmysigt inlägg på sistone som jag inte får missa? Det skulle göra mig glad, och dela glädjeämnen kan vi behöva med tanke på vad vi vaknar upp till för värld idag… Ta hand om er och om varandra.

14

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.