landskapssömmar ur Handarbetets Vänners samlingar + min Delsbosöm

Nu blir det nördigt! Den fjärde december var jag på Handarbetets Vänners Skola på Djurgården och tittade på deras samling av landskapssömmar. Landskapssömmar är olika broderitekniker, karaktäristiska i färg, materialval, stygn och/eller motiv för ett visst landskap eller en plats i Sverige. Jag är väldigt grön på ämnet och har inte läst mer än lite här och lite där, så det blir ingen djuplodande kurs idag, men jag tänker att vi kollar på bilderna och så återberättar jag vad jag minns. Fyll gärna på om ni sitter inne med egen kunskap!

Ursäkta vitbalansen (lektionssal i december, you know)!

Runt om i klassrummet låg broderierna utrullade. Ovan ser vi en Delsbosöm och två exempel på Järvsösöm. Allra längst till vänster skymtar en nyproducerad Anundsjösöm. Delsbo och Järvsö ligger nära varandra i Hälsingland och sömmarna är besläktade. Båda broderitekniker gjordes med rött garn på vitt bakstycke (både lin och bomull förekommer). Delsbosömmen är rundare i konturerna, lite mer romantisk, medan Järvsösömmen är kantigare och blommor och blad sys som små tofsar. Anundsjösömmen är den enda kända söm som är kopplad till en enda person, närmare bestämt Brita Kajsa Karlsdotter som började brodera på ålderns höst och utvecklade ett helt eget sömsätt (#lifegoals).

Delsbosömmen är en av mina favoriter!

Motiven är blommor och blad uppbyggda i snirkliga girlanger med en asymmetrisk men väldigt balanserad komposition.

Delsbosömmen sys i enkelsidig plattsöm vilket gör att stygnen bara syns som en prickad kontur på baksidan.

Här syns Järvsösömmens tofsiga växtlighet.

Kompositionen är stramare än delsbosömmens och ofta symmetrisk.

Om vi färdas söderut hittar vi en Blekingesöm från skiftet 1700-1880-tal. Här har trådarna i bottensömmen slitits bort med tiden. Jag har visat några egna bottensömmar i DKV50, men kort sagt är det en stygntyp där ett nät av trådar sys ovanpå tyget och sen binds fast med kortare stygn. De rosa bottentrådarna är nästan helt bortvittrade i bladen på broderiet ovan, medan de gula fäststygnen fortfarande syns.

Jämför med en nyproducerad variant som visar hur färgerna lär ha sett ut då de broderades. Här ser ni också tydligt den för Blekingesömmen utmärkande melerade färgsättningen: blommorna är sydda med två olikfärgade trådar i samma nål.

Kursledare Karin Holmberg demonstrerar två tehuvor med blekingesöm.

Vidare till Hallandssömmen! Geometriska figurer, träd och stiliserade växter i blått och rött som med tiden blekts till rosa.

Flätsöm, korsstygn och bottensöm användes här också.

Och så har vi en grafisk favorit: svartsticket! Svartstick kan se ut lite hur som helst och innebär egentligen bara att broderiet är gjort med svart tråd på vitt underlag.

Det kan vara trådbundna, geometriska figurer över noga räknade antal trådar.

Eller friare design.

Här syns det på en sjal daterad 1852. Och vet ni, denna gulnade, smutsfläckiga gamla tygbit gjorde mig så glad. Traditionellt handlar broderi så mycket om perfektion, både matematisk och estetisk. Det ska vara lika snyggt på baksidan som på framsidan, trådar ska räknas, det får inte slösas och heller inte slarvas men denna sjal (som uppfyllde allt det tidigare nämnda) visade också en annan sida av hantverket: en undersida, en baksida som inte syns och som heller inte behöver broderas. Där sjalen viks på diagonalen slutar broderiet. På exemplaret ovan ganska prydligt med en rak kant, men på andra mer ojämnt, brokigt och hafsigt. Typ när tråden tagit slut eller brodösen ledsnat. Jag kände en sån uppsluppen glädje över att någon tänkt ”här syns det ändå inte så det gör detsamma” istället för ”rätt ska vara rätt ska vara rätt ska vara rätt”.

Som en skön kontrast till det tankesättet avslutar vi med en Vingåkersöm – sydd i silke och prick lika fin på avigan. Tvi vilket jobb att hålla koll på bägge sidor samtidigt!

När vi hade tittat på och pratat om alla broderier i gruppen hade vi tid för en skissövning. Jag valde att försöka fånga former som är karaktäristiska för Delsbosömmen.

Jag som jobbar mycket på frihand tycker det är svårt att medvetet efterhärma någonting annat, och halvvägs in i skissen förlorade jag mig i det jag gjorde så slutresultatet är nog lite mer vildväxande än vad som egentligen är brukligt.

Men det var roligt, så jag gör nog fler försök!

Ensidig plattsöm gör jag alltid, så det innebar ingen extra ansträngning. Nu blir det till att experimentera med bottensömmar, men inte de klassiska – utan lite mer abstrakta uttryck! Mer om det i DKV på söndag. Glad helg och gott nytt år allihop!