hur jag odlar paprika i kruka på balkongen – utan extrabelysning
Den gröda från min lilla odling som väckte mest uppståndelse förra säsongen var helt klart paprikan. Den känns exotisk och är väl oväntad på en innerstadsbalkong i Stockholm, men den är så lättsådd och tacksam så jag kan varmt rekommendera alla som vill prova på odling att ge just paprikan en chans!
I år experimenterar jag med tidigare sådd under växtlampa, men för er som vill testa att göra som jag gjorde förra våren har jag sammanställt allt jag lärt mig om att odla paprika i kruka på balkongen – utan extrabelysning. Och för Stockholmsområdet är det dags att börja nu!
När jag skär upp och tillreder paprikan passar jag på att skrapa ur fröna. Jag väljer en mogen, röd frukt från ekologisk odling. Fröna låter jag torka på en bit hushållspapper och förvarar sen i ett kuvert tills det är dags att så.
Egentligen är det lite för kallt och mörkt i Sverige för att odla paprika, och därför är det viktigt att så den tidigt så frukterna hinner mogna innan hösten. Första året var jag för sent ute, och det hann bara bli en enda, pytteliten grön frukt innan plantan vissnade ner. Därför sådde jag 2016 mina frön redan nu, i början av mars, för att plantorna skulle hinna växa sig färdiga till september.
Jag satte flera frön i varje kruka med såjord och hoppades att ”några kanske gror”, men då 27 av dem grodde blev det ganska crowded. I år sätter jag därför ett enda frö i varje småkruka och lägger två tredjedelar blomjord med en tredjedel såjord på toppen, så slipper jag plantera om plantorna så tidigt. Ovanpå odlingen sätter jag en glaskupa, plastpåse eller något annat som hjälper till att hålla jorden fuktig. Sen ställer jag sådden varmt. Det kan ta någon vecka innan de första krökta paprikaryggarna börjar visa sig, men sen går det fort! Ta dem från värmen till ett ställe med så mycket ljus som möjligt.
Väljer du ändå att så flera frön i samma kruka (det är ju utrymmeseffektivt och en behöver inte så många krukor i olika storlekar) rekommenderar jag att du väntar tills de utvecklat sitt andra bladpar innan du planterar om dem. Det fick mina i mitten av april.
Här är mina småttingar alldeles ny-omplanterade i april. När jag flyttade dem bytte jag till vanlig planteringsjord.
I maj när plantorna vuxit sig ganska stora (och jag hunnit adoptera bort de flesta) satte jag över dem i större krukor.
Framemot juni började jag avhärda dem, alltså sätta ut dem på balkongen några timmar om dagen för att vänja dem vid utomhusklimatet. Jag skuggade dem för de värsta södersolstrålarna med ett tyg jag spände ut som ett spöke över dem och tomaterna. Skyddar man inte växterna är det lätt att de späda bladen bränns, vilket jag fick erfara, men så snart plantorna vuxit sig lite större klarade de både att vara ute dygnet runt och just paprikor njuter faktiskt av solgasset och vill gärna bo i söderläge.
Jag vattnade varje eller varannan kväll beroende på hur varmt och blåsigt det var och lät jorden torka upp emellan vattningarna. Under enstaka semesterveckor klarade de sig bra själva.
Mina plantor blommade och började utveckla frukter i början av juli. Jag nöp av de minsta och inbillar mig att det kanske gjorde att de la mer kraft på de frukter som var kvar, men det är bara en hypotes.
I september hade de vuxit sig stora. Inte fullt så stora som butikspaprikor, men tillräckligt för att stanna i växten. Det tog omkring en månad innan den gröna färgen övergick i rött och däremellan var jag rädd att de mådde dåligt eftersom frukterna fick brunsvarta fläckar, men det visade sig bara vara skiftet mellan två komplementfärger som skapade den effekten.
På den första och de sista bilderna i det här inlägget syns det att bladen tagit rätt mycket stryk efter en hel sommar i det blåsiga läget hemma hos oss, men det gick ju bra ändå!
Och i slutet av september kunde jag skörda ett par röda, mogna frukter från varje planta! Sån himmelsk lyx!
Hoppas ni vill prova att odla paprika! Jag får återkomma med en jämförelse när jag sett utfallet av januarisådd med växtlampa!
