Harry Potter Studios 1: Den stora salen och Snapes klassrum
Warner Bros. Studio Tour London – The Making of Harry Potter, Leavsden, april 2016.
Alternativ titel: Att överleva som överkänsligt hyperfan
Vi äter gårdagens middagsrester till frukost på lodgen och tar en taxi till Warner Brothers Studios. Vi är där innan de öppnar, tittar på statyerna en stund och affischerna utanför, ser en tornfalk ryttla över ett närliggande fält. Vi kommer in, får våra audioguider, köar, och släpps så småningom in i en biosalong.
Skådespelarna från Harry Potter-filmerna berättar om resan de gjort, vilket magiskt äventyr det varit och hur tacksamma de är att få vara del av att göra trollkarlsvärlden verklig. Klipp från de tio inspelningsåren varvas med material från bakom scenerna. Jag är ganska rörd redan här. I slutet av filmen kliver Rupert Grint, Emma Watson och Daniel Radcliffe in genom porten till Den Stora Salen och försvinner. Ridån går upp, och samma dörr ligger framför oss.
Som ni ser befinner jag mig längst bak i folkmassan när den väller in i Den Stora Salen och fram mot lärarbordet. Det hade ju kunnat vara så att jag dröjde mig lite efter med syfte att ta en överblicksbild, men kvalitén av denna ”överblicksbild” tycker jag skvallrar om att mitt engagemang var rätt så litet. Jag höll mig i bakgrunden, med kameran klistrad framför näsan, för att dölja att jag grät så jag hulkade.
Jag har varit i London flera gånger sen de öppnade portarna till The Making of Harry Potter, men jag har undvikit att åka dit. Jag har varit rädd för att bli besviken och velat spara besöket så att historien aldrig riktigt kan ta slut, men framför allt har jag nog varit rädd för att bli överväldigad – att stå mitt i alltihop och känna panik över att jag inte kan ta in all information på samma gång. Och till viss del är det nog oundvikligt. Det går inte att ta in allt.
Runt om i Den Stora salen är elevhemsborden uppdukade med vildsvinskaraffer och glas med guldkant. I fönsternischerna står skyltdockor med olika elevhemstillhörighet, klädda i fotsida mantel, enklare skoluniform och fritidskläder.
Längst fram står lärarna, och i mitten Albus Dumbledore med McGonagall och Snape på var sida.
Jag vill gråta igen när jag ser hans svartnade hand och lilla hatt.
Professorerna Flitwick, Trelawney och Mad-Eye Moody.
Hagrid.
Och vid hans fötter, Fang. I bakgrunden syns timglasen som visar elevhemmens olika poängställning.
På en snidad pall syns sorteringshatten.
Turen har knappt börjat och jag är redan färdig. Kanske skulle det bästa sättet för mig vara att uppleva ett rum per dag, eller åka runt till olika inspelningsplatser runt om i landet och titta på en-bänk-som-var-med-i-en-scen-någon-gång eller en-affär-de-passerar-där-och-där. Det hade varit lagom. Nu sjasas vi vidare till nästa rum för att gruppen efter oss ska kunna komma in till en tom sal.
Vi förs in i en korridor förbi skyltar med minnen och kommentarer från filmteamet. Jag har inte sinnesnärvaro nog att läsa.
På ett bord står dukningen från The Yule Ball i fjärde filmen. En isskulptur och glas med mångfärgad dryck.
Hermiones, Crums, Harrys och Chos festklädnader.
En hylla med löshår.
Fleurs hatt med stock.
Ungefär här förstår jag att nu kommer ingen tvinga mig skynda vidare längre, jag kan ta den tid jag behöver att titta på detaljer och läsa skyltar, lyssna på audioguiden och ställa frågor. Jag måste gå ett snabbt varv genom rummet för att kartlägga det och kunna koncentrera mig. Sen går jag tillbaka dit jag började.
Under den andra vändan upptäcker jag en liten pappask med inskriptionen ”John Hurt. 1 x Sideburns. 1 x set of eyebrows.” och oron övergår i nyfikenhet. Det är den här detaljmagin jag är ute efter.
Vi går vidare till Snapes klassrum. Ett blågrönt ljus faller in genom de blyinfattade fönstren.
På dammiga hyllor står glasburkar fyllda med slemmiga saker och alla prydligt etiketterade.
På arbetsborden trängs trolldrycksutrustning och läroböcker.
En liten ställning med ett par centiliter Felix Felicis i en droppformad flaska. Jag vill ta på allt.
Men Snape hindrar mig och jag skyndar vidare innan han märker att jag smygfotat honom.
Mot Gryffindors uppehållsrum, men det tar vi en titt på nästa gång!
