på vandring längsmed Roslagsleden: fasaner, hästar och årets första dopp

Medan jag letar myskoxar och ljungpipare i Vemdalsskalet tänkte jag vi kunde ta en titt på en liten för-vandring som vi gjorde längsmed Roslagsleden, tidigare i somras, för att gå in kängorna liksom.

Vi startade med lite ofrivillig villakvartersvandring eftersom vi kom av leden och virrade bort oss nästan direkt (så går det när alla är vana att vandra/navigera och ingen tänker att att faktiskt göra det – typiskt lite äldre scouter och ännu äldre ledare som är lite för bekväma i skorna, skulle jag säga!). Men fick se detta drömmiga hemulhus, så det var det värt!

Och med hjälp av google maps och varsin glass från den lokala kiosken hittade vi tillbaka till skogen. Som ni ser på muntergöken till höger hade jag lyckats lura Andreas att följa med ut!

Ibland fick vi rasta för att dra åt kängorna och justera ryggsäckarna.

Vägen gick förbi Pettsons hus!

Och utmed stranden av en alldeles stilla sjö.

Småningom kom vi fram till Penningby Slott, med anor från Vasatiden.

Där stod en apelkastad riddarhäst och inväntade Sir Lancelot.

Den blev glad åt sällskapet och galopperade runt runt och visade upp sig.

Vi rastade framför slottet och kokade trekaffe på stormkök. Men från hästhagen kom underliga galande ljud som inte tillhörde riddarhästen. De besvarades från andra änden av fältet. Andreas tog fram kikaren.

Och ur hästhagen kom en prålig kille spatserande. En fasan! Han hade en kompis eller rival i andra änden av fältet som han nu tog sikte på.

Alla väntade med spänning.

Men vi fick inte se någon uppgörelse dem emellan, för nu fortsatte vår vandring.

Vi fick se tranor.

Och brun kärrhök.

Och vid en gård träffade vi den här skönheten! När jag är klar med min fjällko ska jag brodera en skotsk höglandsko. Så vackra djur!

Framemot middagstid kom vi fram till det fasta vindskyddet där vi skulle övernatta. Det gick inte fort sista biten kan jag säga, för nu var vi flera som var trötta och jag hade skavsår stora som vita bönor (på både hälar, insidan av fötterna + under tårna!) trots att jag använt samma kängor i många år. Det var svettigt, varmt och axelbanden skavde.

Så när vi ställt av oss väskorna passade jag på att ta ett snabbt svalkande bad.

Det var skönt. (Andreas tog bilden)

Sen gjorde vi inte mycket mer än att laga och äta middag innan jag stupade i sovsäcken. Den här muntra bilden är från morgonen efter när vi tvingade ner de ömma fötterna i skorna igen.

Och så knatade vi vidare till Norrtälje, varifrån bussen skulle ta oss tillbaka hem.

Roslagsleden var fin att gå och är en rekommendation till den som vill test-vandra lite innan den drar ut i en hel vecka. Det är omväxlande landsväg och stig, ängar, sjöar, gårdar och skog. En väldigt fin helgrutt med andra ord!

Mer vandring:
+ Vår allra finaste dag i Vemdalsskalet förra året.