Ösbyrundan i februari: när våren kom på tidig visit

Jag tycker alltid att tiden går fort, men aldrig med sån fart som nu! Vintern rasar verkligen ut. Det är redan en och en halv månad sen jag och Andreas kom ut på årets första skogsvandring. Men det var en så fin dag och en sprillans ny promenadväg för oss, så det får vara med ändå!

Vi hade några dagar av strålande sol och plusgrader i februari, då det var som om våren kommit på en tidig visit. En ledig lördag gav vi oss ut i sorbeten för att gå Ösbyrundan – runt Ösby träsk, helt enkelt.

Vandringen började bakom badhuset i Gustavsberg och vi beslöt gå den moturs, via en bro över Ösby träsk. Det var barmark på sina ställen men isen låg fortfarande fast nog för skridskoåkare och pimplare att synas ute på sjön.

En som inte syntes till var bävern, men den hade lämnat spår! Jag fascineras så av deras slöjdfärdigheter. Inte nog med att det är ballt att tugga sig igenom ett träd, ytan lämnas också skulpterad i de vackraste mönster. Små små jämna tandmärken. Jag har aldrig sett en bäver i det fria, men hoppas få göra det någon gång.

Efter en lång stunds trippande på den förrädiska skaren och dans över isfläckarna tog vi en matsäckspaus i solen. Vi fick hoppsa oss fram till en torr sten mellan tussar av mossa och de flödande smältvattnet.

Sen vandrade vi vidare, förbi ensamma hus som man undrade hur någon kunde ta sig till annat än till fort. Och deras mäktiga väktare.

Genom skog och dal och förbi ett område med pampiga villor.

Blåmesens första drillar förkunnade att han också var lurad att våren var kommen.

Vid gick förbi en förrymd och halvt försjunken roddbåt som djupdykt med nosen bakom vassen. Det är något särdeles poetiskt över båtar som slitit sig, tycker jag. Och oerhört sorgligt. Jag får alltid lust att rädda dem.

Ösbyrundan var helt ny för oss och en väldigt fin vandring. På vissa ställen var naturen som en riktig trollskog. Jag tog fram en medhavd påse och samlade skräp från en grillplats, för att göra skogen lika magisk för alla andra som delar den. I vår och sommar planerar jag göra många skräponader, alltså promenader där man plockar upp allt skräp man hittar på vägen. Är det något som gör mig lycklig så är det att städa naturen på skräp och att laga kläder!

Och att halka runt flera timmar på isiga skogsstigar, så tidigt som i februari! Tack fuskvåren för att du hälsade på oss redan då och liksom kickade igång friluftssäsongen. Ösbyrundan går jag snart igen, nu när den tinat helt!