9 november, 2009
In
Kultur, Uncategorized
nautiskt nonsens
Om det är någon som undrar
hur historien om den lilla sjöjungfrun egentligen slutar
så kan jag, som nu läst H.C. Andersens saga,
meddela att prinsen aldrig ser henne som något annat
än sin kära lilla skyddsling,
och att han gifter sig
med grannkungens dotter
medan sjöjungfrun,
som sålt sig till havshäxan,
måste dö
och bli till skum på havet.
rubrik ur DEN LILLA SJÖJUNGFRUN av WALT DISNEY
Emilie
10 november, 2009 at 06:17Föredrar Disneys, för hjärtats skull. Dock är HC Andersens sagor otroligt vackra men jag tycker att de är lite sorgliga ibland :P Som Tennsoldaten, visst är det han som skrivit den, den tycker jag är sorglig. Men bra. De är alltid bra :)
mimmmi
9 november, 2009 at 23:44jag fick höra den riktiga berättelsen när jag var typ 9 år och blev jätteledsen. Disneys version är mycket bättre ;)
ronja
9 november, 2009 at 20:11Nej men, nej! Så kan man ju inte ha det, jag vill inte ha sanningen. Den är så rå och ond. Jag vill ha larviga, klassiska disney-slut med "så levde de lyckliga i alla sina dar". Det funkar inte annars.
Trots detta ska jag nog läsa ett par av hans sagor framöver, lite verklighet kan nog vara bra.
Riley
9 november, 2009 at 18:43Åh…
Men är det inte lite klassiskt för H.C. Andersens sagor att sluta olyckligt? Eller om man hellre vill se det så här: realistiskt? Flickan med svavelstickorna (för det var väl han som klottrade ner den?) förfrös väl och dog där i gränden? Och svanungen blev brutalmobbad av ankorna bara för att han inte var en utlänning. Får nog ta och läsa de där, han verkar vettig. Mister Andersen.