Älskade lägenhet #13 i all ära, men nu längtar jag efter solgula väggar, kinaschack om kvällen, dimman som smyger sig in mellan stenvasterna, vildkaniner, morfars nyslungade honung, att alltid ha sand mellan tårna, blåeld och valmo, fågelmönstrade gardiner, att gå längsmed stranden och samla hålstenar och vackra snäckor, snidade änder i trä på väggen, barfotapromenaden till havet, storblommiga strandhanddukar, svartlockiga fårskinn, doften av släke och salt, barndomsfantasierna om att bygga en gård på den mest otillgänliga ängen i världen, att gå ner till havet när det blåser upp till storm.
Då saknar jag också min bästa vän. För inte ens fristaden på Gotland är densamma utan hennes fjärtar och trubbnosiga morgonpussar.
Lämna ett svar