I slutet av april fyllde Muminhuset ett år.
Att bygga miniatyrer har varit mitt hjärtas räddning detta år. Det har gjort mig uppmärksam på oansenliga småsaker som bara är skräp men skulle kunna bli t.ex. en lampa eller armstöd till en soffa. Det har fått mig att stanna upp och titta på hus och byggnader omkring mig med helt nya ögon. Det har fått mig att leka, och förlora mig i leken.
Att dessutom få vila i Tove Janssons värld är en större trygghet än något annat. Till och med större än Harry Potter. Mumintrollen har varit med mig i hela mitt liv och jag känner dem så väl, ändå lyckas jag upptäcka nya saker var gång jag läser om böckerna.
Tänk att jag som trettioåring skulle förälska mig i Hemulen. Hemulen! Han var den första karaktär jag skulpterade till Muminhuset och han har varit min vän genom det gångna årets alla med- och motgångar. Och mycket motgångar har det varit. Men inspirerad av honom har jag kunnat glömma omvärlden för en stund och fokusera genom mitt förstoringsglas. På de små ting och detaljer som kanske är de allra viktigaste i livet.
Visst vill ni att jag fotar och visar insidan här också? Kanske gör en specialare med massor av bilder på Hemulen? Eller är det något annat ni undrar över vad gället mumintroll och miniatyrbyggen?
Mer av mitt Muminhus hittar ni på Instagram: @Moominiatures
Lämna ett svar