mormors tyger
Under sommaren har vi tömt mina morföräldrars radhus där de bott i 60 år. Det är bland det värsta jag gjort faktiskt, men det finns också någonting fint med att få lära känna människor man står/stått så nära på nytt genom deras ägodelar, och att låta minnena leva vidare genom de saker man själv kan ta hand om och använda.
I klädkammaren och ute i garaget fanns en enorm samling tyger som min mormor köpt på resor, vävt själv eller budat hem på auktion runt om i landet. En del av dem har jag fått ta hand om och det är som en hel skatt faktiskt. Jag tänkte visa er!
Retrotygerna
I garaget hittade vi det här helt flippade tyget i cerise, magenta och limegrönt. Det är två mindre delar som jag inte alls vet vad jag ska ta mig till med, men det får tiden utvisa!
Ett stort stycke rött bomullstyg med molnliknande mönster i vitt har jag tänkt sy en långklänning av. Tänk er något fotsida med stora ärmar, och kanske omlottknytning?
Morbrors gamla gardin, med mönster av Sven Fristedt. Lagom till ett par byxor eller en förklädesklänning kanske?
En stuvbit av Josef Franks Vegetable Tree har jag redan använt till att klä om vår sittmöbel i hallen.
Aralia sparar jag däremot på, men är ganska säker på att den ska få bli kuddar.
Sidentygerna
Det kanske mest magiska tyget är ett mörkgrönt sidentyg med rödrosa prickar och blommor. Det är mjukt och svalt som vatten och jag vet inte om jag någonsin kommer våga sätta saxen i det. Eventuellt när jag ska sy min bröllopsklänning. Eller så sveper jag bara in mig i det och flyter iväg.
Ett rött sidentyg med svarta blomkonturer tror jag ska bli en vid, sval klänning så småningom.
Linnetygerna
Ett av de allra finaste tygerna är ett stycke linne med fiskbensmönster i väven. Det har en lyster som är totalt omöjlig att visa på bild. Jag tänker att det kommer bli mitt maffigaste underlag för framtida broderier. Kanske ett hyllningsverk till mormor!
Ytterligare några linnetyger i blått, rostrött, gult och vitt sparas till broderier.
Den här duken i rutor av senap och lilabrunt tänker jag nog inte sy av, utan använda till mina ståtligaste kalas. Det är möjligt att mormor har vävt den själv.
Bomullstygerna
Två stycken beigemönstrade bomullstyger ska jag använda till klädsömnad. Kanske blir det ett par shorts av det övre, och en Zadie jumpsuit av det undre?
En av fyra gardiner i rosarutigt picknickmönster har jag redan använt till att sy ett par City Gym Shorts.
Det riktigt gamla
Den riktiga klenoden i högen är en bonad och ett kuddfodral som är så gamla att linnevarpen går sönder i händerna på mig. På lådan de låg i stod namnet på orten där min mormors farmor bodde. Ni förstår säkert att jag behöver göra lite efterforskningar här!
Tack mormor ❤
Ytterligare ett gäng tyger har jag tagit hem och kommer sälja åt mormor. Hojtar när det är dags!
Sofie Mortensen
22 november, 2021 at 13:17Wow! Vilken drömsamling! Verkligen ett fint arv att förvalta väl. <3
Frida L
29 oktober, 2021 at 10:22Vilken skatt! Och fint att låta minnena leva vidare i ens eget liv, genom mönster och saker.
Alicia Sivert
8 november, 2021 at 17:02Så tänker jag med <3 Känner en väldig vördnad för dessa tyger.
Helena
15 oktober, 2021 at 12:15Så fint! När vi rensade efter min mormor fanns där inte så mycket rena tyger, men en del gardiner och kökshanddukar hon hade vävt själv, så de tog jag hem. En av gardinerna har blivit en kjol.
Alicia Sivert
8 november, 2021 at 17:01Åh wow <3 Hantverksnivån på den generationen alltså. Har du lagt upp nån bild på kjolen?
Helena
9 november, 2021 at 08:13Här har jag skrivit om den (och om mormors hantverkande)
https://eitchy.wordpress.com/2020/03/17/sewn-the-curtain-skirt/
Charlotte
12 oktober, 2021 at 19:11Hvor er de smukke. Og en smuk måde at mindes din mormor❤️
Alicia Sivert
8 november, 2021 at 17:00Verkligen <3 Känns så speciellt att få använda hennes plagg, och sy sånt hon aldrig hann.