Haha! När jag för en gångs skull inte mår som en urvriden tvättsvamp blir jag rådd att hoppa av kursen. Nej, det är möjligt att den naturliga tolkningen av gårdagens cynism var bråddjup uppgivenhet, och föregående inlägg var visserligen tänkt att generera i visst medlidande – men även om det är apjobbigt så står jag inte på självförstörelsens kant för tillfället (jag hade ju kommit till och förbi acceptans-steget!). Om det beror på att det är nytt år eller att jag kan se ljuset i slutet av tunneln (att det är näst sista tentan och att alla rapporter är färdigskrivna) vet jag inte, men kursen ut ska jag väl klara mig.
I övrigt måste jag nog presentera mig på nytt om någon tror att jag skulle kunna övertala mig själv att avsluta någonting bara för att det drev mig vansinnig. Hej, Alicia heter jag, och jag är självdestruktiv, men också envis så jag brukar ta mig fram till målet i alla fall!
Men tack ändå!
Lämna ett svar