mars är inställt
Vad är egentligen mars? Annat än ett vakuum. Och virus. Virus överallt. I tidningarna, på bussen, på jobbet, i mataffären, i huvudet, i lungorna, i magen, i hjärtat, i själen. Jag förlorar mig i detta virus. Saknar redskap att hantera samhällsoro, nya arbetssätt och omlagda rutiner. Kan med min skadade hjärna inte processa vad som händer. Jag får influensa och är direkt tacksam över vilan och chansen att isolera mig. Ligger ändå med näsan klistrad mot nyhetssidorna.
I mars kommer våren men den kommer i skymundan. Krokus och lökväxter som rådjuren betar av. Fiskmåsarna flyttar tillbaka till hamnen men säger ingenting. Jag hittar övergivna stugor och tränar på att gå långsamt. Känner på trädens bark i ett försök att lämna huvudet och vara på jorden. En granne rastar föreningens höns i skogen, en häst går förbi sovrumsfönstret. Jag ökar till en och en halv dos.
Somliga hanterar hemmalivet bättre än andra. Det vill säga både jag och katterna trivs såhär. När jag blivit frisk målar jag pallkragar med kvarbliven färg från huset. Brunt. Allt är brunt men jag tänker att det blir bra ihop med gröna blad, fast jag knappt vågar tro på framtiden. Tomatplantorna gläntar på locket till det lilla växthuset och jag dricker första koppen kaffe ute på altanen. Läser Josas bok när jag orkar. Orkar för det mesta inte. I ärlighetens namn spelar jag tv-spel större delen av mars.
Mars är ett vakuum och ett mellanläge. Hela tiden på helspänn, hela tiden klicka på uppdatera sida. Jag förlorar all kreativitet igen. Ritar väl ett träd ibland, men lämnar stickningen i sin påse. Byter kattbilder med morfar. Tar ut Vifslan på koppelpromenad. Andas, andas, andas. Uppdaterar sidan.
Mars är inställt. Allt är inställt. Men det passar mig lika bra. Jag behöver inte ha dåligt samvete över allt jag inte orkar.
Vera
2 april, 2020 at 20:33Du skriver så vackert, och jag känner verkligen igen mig. Det är svårt när man har ångestproblem och allt helt plötsligt blir så mörkt. Så lätt att ramla ner i avgrunden. Men våren är i alla fall inte inställd. Blommorna och fåglarna kommer som vanligt. Ta handom dig!
Alicia Sivert
12 april, 2020 at 14:34Tack snälla Vera. Våren är verkligen inte inställd, den kommer helt utan hänsyn till vare sig min eller världens sjukdomar och det tycker jag om!
Linnéa
1 april, 2020 at 21:25Det finns aldrig någon anledning att ha dåligt samvete över att man inte orkar. Är man i den situationen du är i är det okej att inte orka!
Jag tycker det låter fantastiskt att bara mysa med katter och spela massor av tv-spel för att hitta tillbaka till orken. Glöm stickningen tills det känns rätt att plocka fram den igen. Glöm förresten kreativiteten helt om det känns som ett måste. Vi måste inte göra något bara för att. Vi skall göra något för att vi vill göra det.
Alicia Sivert
12 april, 2020 at 14:33Tack Linnéa! Jag vill gärna skapa och har märkt att det funkar med schemaläggning, så jag ska prova det :) Däremot jobbar jag med kortare sessioner och lägre ambitioner så det får vara lagom utmanande och mest kul!
Josefin
1 april, 2020 at 11:29Spela dina spel, och kramas med katterna! Ha inte dåligt samvete. Det ändrar ändå ingenting, och ökar bara din mentala ryggsäck.
Min mars har varit ganska lika din. Mycket dataspel (Minecraft) och lite kreativitet.
Jag fick lite panik när jag var online och såg hur alla som har jobb är hemma och är kreativa. Tänkte att jag borde vara så kreativ jag med. Så varför är jag inte det? Jo, för jag har gått hemma längre tid än dom och har för mycket tid. Det gav mig ro. Att veta att jag inte måste bara för alla andra.
Nu väntar jag på solen, så jag kan sitta på balkongen och känna lugnet. Det är april, vi går mot sommaren, det är skönt.
Ta hand om dig, finaste Alicia! <3
Alicia Sivert
12 april, 2020 at 14:31Så fint att läsa om dina insikter och din ro! Jag jobbar på med att hitta min.
Känner så starkt att det är okej att inte vara sitt mest konstruktiva och uppfinningsrika jag under en pandemi. Det är okej att växla mellan panik och apati. Men fint med dem som får tid och utlopp för skapande just nu! Jag hoppas det ger långvariga konsekvenser i hur vi prioriterar och var vi lägger vår tid. Säger jag och spelar mer tevespel (med glädje och utan ont samvete)!
Cecilia N
31 mars, 2020 at 21:41Tur man får ge kramar över nätet i alla fall.
Och tur att du har något ’ute’ som du kan vara ute i.
Världen väntar på vändningen.
Den kommer att komma.
Minns att jag lade ner mycket tid på datapatience och mahjonghögar på datorn. Förfärande mycket tid kan man kanske tycka utifrån sett. Men det var det som fungerade då.
Alicia Sivert
12 april, 2020 at 14:26Ja jag är så himla glad att det är just här jag ska hålla mig hemma! Det är ingen uppoffring alls.
Och så fint att läsa att patiens funkade för dig! Jag tror det är något vilsamt med det upprepande men ändå varierande. Intressant att se vilket digitalt utlopp det tar under olika tider. Undrar vad framtidens utbrända gör!