London’s so nice back in your seamless rhymes (5)

Eftersom det nu är mer än ett år sen min senaste Londonresa och dags för nya äventyr är det väl också hög tid att knyta ihop den här säcken.

Den fjärde London-dagen började med ett besök i the Leighton House Museum i Holland Park.

Baron Fredric Leighton var en målare och skulptör under det sena 1800-talet vars hem är känt för sin fantastiska inredning och konstsamling. Inomhus pryds väggarna med makalös mosaik och stora oljemålningar. Jag fick tyvärr inte fotografera, men Google är din vän.

Från Holland Park avancerade vi till Kensington Gardens och det kungliga residenset.

Runt trädgården till orangeriet.

Där vi lunchade.

Och tittade på prinsessor. I slottet arrangerades nämligen en makalös utställning om prinsessor, onda styvmödrar, pratande djur och magi. Fast inte särskilt Disney, utan kusligt, sorgset, poetiskt och hemskt vackert. Återigen rådde fotoförbud vilket smärtar mig djupt, för det här var bland de bättre utställningar jag besökt. Klänningar som flydde nedför trappor, spruckna speglar, viskningar, inomhusskogar, flammande ljus, tennsoldater i tusental, spindelväv, fjädrar, förbannelser och poetiska texter och lådor man kunde dra ut för att upptäcka snäckor, glasbitar, slipade stenar och spetshandskar. Så himla spöklikt och perfekt.

Så avslutade vi med the Phantom of the Opera på Her Majesty’s Theatre. Och ja, det var Det mäktigaste någonsin.

Dagen därefter hann vi inte med mycket mer än en runda i Covent Gardens.

Lunch på Jamie’s Italian igen (samma meny, nom nom nom).

Innan klockan klämtade för vår hemfärd.

Och nu är jag ute på rövarstråt igen, mer om det får ni höra någon gång i juli. Puss så länge!