livsnjutande rutig duva i blekingesöm

När vi i höstas hade en kurs i Folkligt broderi valde jag ett nytt sätt att ta mig an den välbekanta blekingesömmen. Ni vet ju hur jag gillar att inspireras av färger, mönsterformer och stygnsätt för att sen kombinera dem med lite mer naturalistiska fåglar. Den här gången gjorde jag tvärt om!

Kursledare Karin Holmberg hade hittat det här fina hängklädet i skolans samlingar. Efter att ha fnittrat färdigt åt de ekivoka hörnrosetterna upptäckte jag duvan uppe mellan blomsterkorgarna. Rutig. Tillbakalutad. Tydligt chillaxande. Jag bestämde mig för att utgå ifrån den.

Jag broderade duvan rakt av men ville förstärka den glidiga känslan genom att göra honom till en riktig livsnjutare. Först fick han hög hatt, sen ett martiniglas och en cigg. Småningom hamnade han på ett moln med huvudet lutat mot en kudde med guldtofsar. Det sista jag la till var en liten ost, utifall han blev hungrig under åkturen.

Får man göra såhär? Jag vet inte riktigt. Men det var väldigt roligt att frångå mina vanliga tolkningar och fara fram lite oförsiktigt med inspirationsmaterialet. Eftersom broderiet bara var en kort övning hade jag inte några högre ambitioner för det, men nu tycker jag han är en klockren del av och kontrast till den övriga samlingen av småfåglar jag har broderat i blekingesöm. Lite som en konstig kusin. Kanske monterar jag och hänger upp honom bredvid de andra bara för att retas lite?