Little Creek River, West Elizabeth, RDR2 – gouache på helark

Det senaste året har jag spelat Red Dead Redemption 2 som en dåre. Spelet utgår från en enorm karta över träskmark, stäpper, canyons och bergskedjor i gammal västernstil vid sekelskiftet 18-1900-tal. Historien och grafiken är bland det mest gripande jag upplevt. Och det här spelet har verkligen bidragit med vila, läkedom, lust och glädje sen jag blev sjuk. Min absoluta favoritplats är Little Creek River i West Elizabeth.

När min kreativitet dog ut i samband med utmattningen har jag kunnat få liknande kickar och glädje från spelet som jag brukade från skapandet. Samma tröst och utlopp. På sex månader har jag varit oförmögen att måla, inte orkat planera för en bild eller kunnat fatta alla de beslut som behöver tas under arbetets gång. Det känns på något vis naturligt att det är RDR2 som till slut lockar mig till att försöka igen.

Härom dagen doppade jag nämligen penslarna för första gången på ett halvår. Försiktigt och sökande, utan förväntningar eller förhoppningar. Jag valde ett outforskat material (gouache), ett alldeles för stort papper (helark) och en alldeles för dålig referensbild: ett foto av tv-skärmen med utsikt över Little Creek River. Och så målade jag.

Little Creek River, gouache 2020, 51 x 72 cm på IB Wahlströms akvarellpapper.

Little Creek River rinner genom en dal omgärdad av höga berg och glesa barrskogar. Här betar gaffelantiloper, älgar och rådjur. Jag fångade min bästa vildhäst här i story mode, sköt en grizzlybjörn som kom ner för att dricka. Vid det döda gamla trädet kan man hitta nedgrävda skatter online. Här slår jag alltid upp mitt camp om jag kan. I de västra delarna av dalen blommar blålila lupiner som lyser magiskt i solnedgången.

I bakgrunden syns Mount Hagen.

Intill floden ligger Hanging Dog Ranch. Det ser kanske fridfullt och gulligt ut på håll men är fiendebandet, The O’Driscoll Boys, förfallna tillhåll. Helt nedlusat med fähundar.

Jag valde att måla med gouache för att jag fortfarande håller på att lära mig mediet. Med akvarellen skulle jag ha förväntat mig samma resultat som ”vanligt”, medan jag med gouachen kunde experimentera mycket friare. Tillåta mig att måla sökande och helt utan förväntan på resultat. Detta är långt ifrån min bästa målning och jag känner att jag har mycket att lära om färgen. Hur jag kan jobba med den i täckande lager utan att förlora ljuset till exempel. Som det nu är tycker jag mycket mer om de akvarellistiska, lösare formerna i bakgrunden än den detaljerade bilden av gård och flod.

Men det var så roligt att måla en massa pill. Så roligt att över huvud taget måla igen.

Jag har inte spelat spel sen Harry Potter och Hemligheternas Kammare på PC för nästan 18 år sen. Att jag började med RDR2 är helt och hållet för att det utspelar sig i the old west och Andreas köpte det med hopp om att även jag skulle vilja prova. Jag är väldigt tacksam för det idag, för det har givit mig så mycket glädje detta år. Online har jag dessutom fått en chans att umgås och spela tillsammans med vänner utan att behöva orka vara ”social” eller ”träffas”. Yaya, detta är en shout out till dig och resten av the Pistol Annies. Ni är bäst, tack för allt!

Jag sa ju ”för stort papper” och skrev måtten ovan men förstår ni hur stort ett helark egentligen är? Jag har aldrig målat så stort med vattenfärg förut. Bara en sån sak. Det kan vara flera stigar som öppnar sig när man väl har kraft, tid och mod att hoppa över ett staket. Kanske dröjer det ännu ett halvår tills jag orkar måla igen. Kanske går det lite lättare efter detta. Vi får se. Men nu ska jag spela!