lär känna mig på min 27-årsdag

För ett år sen gjorde jag den här bloggens första lär känna mig-inlägg, och trots att jag egentligen inte alls tycker om att stå i centrum på det viset tänkte jag att det skulle få bli en årlig tradition att presentera mig själv det här datumet. Idag fyller jag nämligen 27 år!

Tillsammans med den första snön damp jag med viss protest ner på jorden den 23:e november 1990, samma datum som Vilda västerns mest beryktade laglöse, Billy the Kid föddes (fast 1859) och Sveriges giljotin användes för första och sista gången (1910). Jag har alltid varit ett egensinnigt barn, blev kickad från både dans- och skidskola och vissa dagar på förskolan var jag inte längre Alicia utan ett rådjur och då var det viktigt att alla i min omgivning behandlade mig därefter.

Jag bor i Stockholm fast jag helst av allt skulle leva på Gotland med massor av hästar och kaniner eller i en mycket liten stuga på en väldigt enslig ö. Där skulle jag sitta och sura och måla havet och grubbla. När jag inte surar, målar havet och grubblar tycker jag om att måla katter, brodera och fantisera ihop nya projekt. Jag är rastlös och luststyrd, tidspessimist och allmän pessimist, men gillar djur och natur. När jag var liten och inte var ett rådjur ville jag bli sjöjungfru och nu när jag är stor vill jag helst leva fäbodliv eller gräva guld i South Dakota. I själva verket jobbar jag som bildpedagog vilket också är en total drömtillvaro, så jag gnäller inte (så mycket) över att jag och Billy the Kid inte föddes i samma tid.

Improviserat motto: En kattsvans i näsan är nyckeln till lyckan.

På min gata i stan bor jag, min fästman Andreas och våra ulvar Tofslan och Vifslan som fått namn efter Mumindalens minsta tjuvar. Vi har en röd soffa som alltid är grå av katthår och som vi ägnar ungefär en halvtimme var i veckan åt att dammsuga. Ja, inte katterna då, de ägnar 475 halvtimmar var i veckan åt att håra ner den. Vi bor högst upp men kommer snart flytta längst ner (och långt bort – dock inte hela vägen till Gotland), men det får jag berätta om en annan gång.

Fun fact: Det har hänt mer än en gång att en särskilt sur get som stångar alla andra somnar i min famn.

Om jag vore ett djur skulle jag säkert vara en hare eller kanin med alldeles för långa öron medan Andreas vore en igelkott. En dag ska jag skriva en bok om detta radarpar. Tills dess har jag tusen parallella projekt igång som aldrig blir klara, 241 blogginläggsutkast och alldeles för många koppar i skåpet. Jag skulle gärna identifiera mig med en Snusmumrik eller annan obekymrad karaktär som bara äger det hen orkar bära på, men sanningen är att jag samlar småsaker som ett riktigt mumintroll. Alltså slarvigt och nostalgiskt, utan system men med stor passion. Jag skulle kunna skriva en hel inläggsserie bara om alla fina burkar jag äger, eller vackra stenar, kottar, snäckor, benknotor, slipade glasbitar jag släpat med mig hem från stranden.

Jag gillar färg och gärna mustiga, smutsiga såna. Blodrött, buteljgrönt, senapsgult, rostorange, skogsgrönt och djuphavsblått får utrymme på min palett, min stil kan nog beskrivas som att familjen Weasley flyttar in hos the Addams Family. Andreas är inte riktigt likadan, och ibland måste vi kompromissa när han tycker det blir för ödesmättat eller hemstickat. Å andra sidan är det han som har en uppstoppad fasan jag inte kan förmå honom att göra sig av med, så vi kompletterar varandra rätt bra.

Jag tycker om att gå på loppis, måla utomhus, stanna hemma, brodera 100-timmarsprojekt, äta glass, lära mig udda hantverkstekniker (senaste fascinationen är halmslöjd fast jag har inte provat själv än), förfölja främlingars hundar, skapa saker i miniatyr, prata om Harry Potter och göra hyss. Idag firar jag förhoppningsvis med pizza och bullar, men det återstår att se. Grattis till mig på födelsedagen!