lär känna grådvärgarna

Nu har Tofslan och Vifslan bott hos oss i snart fem dygn. Det har gått så himla problemfritt och smidigt så jag hade aldrig vågat drömma om hälften. Bägge har gjort sig hemmastadda, börjat äta ordentligt, gosat ihjäl samtliga närvarande och visat sina olika personligheter.

Kolla pälsen mellan tårna. Så gulligt.

Vifslan är en sån katt som kommer att bli trampad på många gånger. Hon har ingen som helst självbevarelsedrift utan springer i åttor runt fötterna på en. Hon är även osmidigast i världen och stjälper ner allt hon går förbi.

Hon älskar plastpåsar och godis i papper och att väcka mig klockan fyra på morgonen genom att anfalla papperskorgen i sovrummet. Den andra natten ”dödade” hon Andreas lilla leksakskatt och puffade den demonstrativt ner från sin hylla i sovrummet.

Hon är minst och har mörka ränder.

Hon är supersocial och aldrig still.

Förutom när hon sover i översta korgen i klättertornet förstås (vi fick det med katterna).

Tofslan tycker om att klättra högt upp och spana på besökare en bra stund innan hon kommer ner och hälsar. När vi hämtade katterna hade vi inte ens fått klappa henne än och jag var orolig att hon skulle vara superstressad i den nya miljön. Men, mina vänner, den här katten lider av någon slags hysteriska gosanfall. Hon fullkomligt massakrerar en med fluff ett par gånger om dagen/natten, rullar runt i knät, stångas och startar alla möjliga underliga processer i min dator. Hon sträcker även ut tassen, spretar med tårna (alla sex) och tar tag om ens finger. Hur gulligt?

Men varje gång någon öppnar ytterdörren gömmer hon sig för säkerhets skull.

Hon är betydligt större än Vifslan, med enorma framtassar och en extra tå på varje, tjock svans och snarare melerad än randig päls.

Första natten lyckades hon med den osannolika bravaden att trilla ner bakom bokhyllan och vara fullkomligt försvunnen i flera timmar. Andreas och jag letade på de mest långsökta ställen (i köksskåpen ovanpå kylskåpet, ute på den låsta balkongen, i fritösen och inne i soffkuddarna) i stegrande panik innan vi förstod var hon var och kunde montera isär hyllan och plocka ut katten. Sen sågade jag till masonitskivor att täppa igen varenda glipa med medan Tofslan sov under soffan resten av dagen.

Hon är nu helt återhämtad men har flyttat från bokhyllan upp på en garderob (där hon gjort gott om utrymme för sig genom att skicka ner ett par kartonger som var i vägen).

Helt kär i dessa två är jag!

Andreas också.