23 februari, 2011 In Uncategorized, Verandaliv

lägesrapport 2

NEJ DET ÄR INGET VIDARE.

Har jag insett idag.

Man tror man är okej därför att man fungerar socialt och i rutinerna på jobbet. Sen är man ledig en dag och inser att man är helt jävla apatisk.

(Det här inlägget tog mig tolv timmar och femhundraåttiotre försök att skriva)

Helfanvette.

4 Comments

  • Emilie

    25 februari, 2011 at 11:48 Svara

    Åh, jag är så ledsen. Ibland önskar jag att jag inte skulle åka iväg nu så att vi kanske kunde träffas och kramas, men jag förstår att det inte är något vidare att träffa människor efter något sådant här. Men jag måste åka, och det gör jag idag. Jag kan bara hoppas att när jag kommer hem så mår du lite, lite bättre och har kraft och ork att träffas. Jag tänker på dig varje dag ska du veta. Många kramar

  • Malin

    25 februari, 2011 at 07:24 Svara

    önskar jag kunde krama dig på riktigt!

  • klara

    24 februari, 2011 at 19:10 Svara

    tusenmiljoner kramar

  • Hanna

    24 februari, 2011 at 06:31 Svara

    <3 Kämpa på, en dag i taget! Önskar att det fanns något jag kunde göra.

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.